Efter andra världskriget spred sig bruket att tända ljus på avlidna anhörigas gravar som ett tecken på att man minns dem. Den traditionen lever fortfarande. Allhelgona kommer på femte plats i statistiken över helger då finländarna går i kyrkan.
”Herre, ge honom/henne den eviga vilan, och låt ditt eviga ljus lysa för honom/henne” – den gamla själamässan uttrycker precis vad många finländare känner. På många begravningsplatser finns en speciell minnesplats där man kan tända ljus för människor vars gravar finns på annan ort.
Allhelgona firas i år på sin ursprungliga plats, alltså den 1 november. I den katolska kalendern firas den dagen som Alla helgons dag, medan dagen därpå, den 2 november, är Alla själars dag, en minnesdag för alla avlidna. Micael Agricola kallade dagen ”alla saliga trofasta själars dag”. Efter reformationen flyttades de två dagarnas teman till en och samma dag. Sedan år 1955 har man i den lutherska kyrkan i Finland firat Alla helgons dag den lördag som infaller mellan den 30 oktober 10 och den 6 november.
I samband med Alla helgons dag minns vi också de människor som varit föredömen i sin tro och som i den katolska kyrkan kallas för helgon. Vår namnsdagskalender bygger på de gamla helgondagarna.