Under festivalen samlades människor med samma stora intresse av film och stora livsfrågor.
Från Sverige kom religionssociologen Tomas Axelson och psykologen Ylva Axelson.
– I biografmörkret finns det utrymme för de stora jag-frågorna, moraliska ideal, skuld, ansvar och livsuppgifter, säger Tomas Axelson. Mest intresserar frågor om livet här och nu, mindre om livet bortom det synliga.
I sin doktorsavhandling gjorde han en publikstudie av vad folk upplever då de ser en film. Många beskrev den positiva inverkan filmer haft hos dem.
– Det finns en längtan efter den goda berättelsen, där vi känner igen oss själva. Filmer ger förebilder. Vem vill jag bli och vara? ”Jag är feg, men jag skulle vilja kämpa för mänskligheten.
Då en film fungerar försätts vi i ett speciellt medvetandetillstånd.
– Våra egna känslor och tankar projiceras på filmduken. Där finns en arena för frågor man annars inte skulle beröra.
Själv har han levt med religion och tro hela livet.
– Kyrkan är ordets bärare. Men i vår tid är det bilden som gäller. Hur kan man i bild och film gestalta det heliga och osynliga?