Kyrkans trovärdighet prövas

Ledare.

Reaktionerna på och kommentarerna till kyrkostyrelsens utlåtande om förslaget att tillåta intern adoption för samkönade par (KP nr 34,35) aktualiserar frågor om kyrkans trovärdighet.Kyrkans verbala budskap att ”ja ska vara ja och nej ska vara nej” har upplevats sakna stark förankring i verkligheten. Förkunnelsen om ja och nej överröstas i mångas öron av det praktiska handlandet som signalerar ”tja det beror på”. Det tär på trovärdigheten.

5.9.2008 kl. 00:00

Jan Lindström

Att det blivit så kan i detta fall inte skyllas endast på kyrkan. Utlåtandet har nämligen i offentligheten noterats och kommenterats praktiskt taget endast till den del kyrkostyrelsen säger ja till intern adoption.

Det som medvetet eller omedvetet undandragit sig intresse är att kyrkostyrelsen entydigt motiverat detta ja enbart med barnets rättigheter.

Ointresset för att kyrkan i samma utlåtande tveklöst sagt nej till parbildningar som berövar barn rätt till en far och en mor, alltså samkönade parförhållanden, har varit närmast totalt.

Detta har resulterat i bedömningar att kyrkan har ändrat uppfattning om samkönade parförhållanden och sagt åtminstone tja till dem.

Det som tär på kyrkans trovärdighet är därför inte vad kyrkan egentligen har sagt utan vad bedömare tror eller menar att den har sagt. Kyrkans trovärdighet naggas i kanterna av inexakta bedömare och kommentatorer.

Här aktualiseras behovet av större insikt i och förståelse för mediernas och allmänhetens reaktioner.

Den kanske radikalaste fråga man kan ställa med anledning av det skedda är om kyrkostyrelsen hade gjort klokt i att avstå från att avge det begärda utlåtandet. Alternativet är beaktansvärt med tanke på att utlåtandet gällde en detalj – en viktig sådan men inte desto mindre en detalj – som gäller utvecklingen av en modell som kyrkan säger nej till.

Om kyrkostyrelsen med den motiveringen hade avstått från att avge ett utlåtande är det osannolikt att det hade lett till tolkningen att kyrkan säger ja till familjemodeller av det aktuella slaget.

En annan möjlighet att undvika den uppkomna situationen hade varit att kraftigare och synligare betona vad man inte säger ja till.
Enligt uppgift diskuterades den möjligheten. Slutresultatet var att de som menade att man endast ska svara på det man ombeds svara på och att det räcker med det kyrkan redan har sagt om sin inställning till samkönade par gick segrande ur den diskussionen.
Tyvärr kan man väl tillägga.

Nu gick det så att ett ja till en sak och ett nej till ett annat blev ett tja.

Också beslutet i Esbo stifts domkapitel i frågan om den välsignelse av ett lesbiskt par som nyligen skedde i ett sakralt rum i Esbo (KP nr 35) tär på kyrkans trovärdighet.

Problemet är det samma: kyrkans nej till sådana förhållanden ser ut att ha blivit ett tja.

Det intrycket förstärks ytterligare av att Esbo domkapitel handlat på ett sätt som väcker misstanken att det tagit till sin uppgift att jämna vägen för välsignelse av samkönade parförhållanden.

Trovärdigheten i domkapitlets, och därmed kyrkans, agerande här blir ännu mindre med tanke på att Esbo stifts biskop varit något av en talesman för ”laglighetsivrarna” då det gällt kvinnoprästmotståndarna.

Den fråga som berättigat ställs är varför det är kyrkans absoluta krav att kvinnoprästmotståndarna strikt följer kyrkans ordning medan samma krav inte förefaller gälla dem som välsignar samkönade parförhållanden? Och inte bara det. I det aktuella fallet i Esbo har juridiken dribblats bort då den fortsatta behandlingen lagts i händerna på en teolog.

Detta sätt att handla hade varit helt otänkbart till exempel ifall en biskop prästvigt en kvinna
innan kyrkomötet gjorde det möjligt. Då var ja ett ja och nej ett nej.

Kyrkans svar på frågan om ja är ja och nej är nej i fråga om välsignelse av samkönade ser tyvärr just nu ut att närmast vara: tja det beror på.
Stig Kankkonen



Tua och Frank Mäenpää säger att deras relation idag bygger på att de aktivt arbetade med att förlåta och bygga 
ny tillit.

parrelation. Tua Mäenpääs man Frank hade i flera år varit otrogen mot henne. Idag präglas Frank och Tua Mäenpääs relation av lugn och trygghet, men vägen till ett nytt liv tillsammans har varit lång. 1.10.2020 kl. 10:08
Malena Björkgren är flyktingkoordinator i Åbo svenska församling. Hon vet hur ensam en människa kan vara, och vad kontakt betyder.

Åbo. Åbo svenska församling arbetar aktivt för flyktingar. – Jag har insett hur ensam en människa kan vara, och hur mycket kontakt betyder, säger Malena Björkgren. 1.10.2020 kl. 11:37
Patricia Högnabba har en förmåga att lyfta fram unga och inspirera dem, heter det i motiveringarna till utmärkelsen.

Utmärkelse. Församlingspastorn Patricia Högnabba i Matteus församling i Helsingfors har beviljats Kyrkans förtjänsttecken för barn och ungdomsverksamhet. Priset delades ut idag vid Forum för kyrkans fostran. 30.9.2020 kl. 15:29
– Det är egentligen konstigt att vi inte har en jättestark kristen miljörörelse, för i princip är det ju vårt uppdrag som människor att förvalta det som Gud har skapat, säger ekobonden Mats Björklund.

jordbruk. För Mats Björklund handlar jordbruket om att anpassa sig till vädret och naturen, om att odla det som andra ska äta – och om att förvalta Guds gåvor. 30.9.2020 kl. 11:53
Charlotte Steffansson-Myrskog är hemma med dottern Alice, 8 månader, i höst. Hennes favoritplats i stan är Gammelstaden.

vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30
Björn Wallén har varit direktor på Lärkkulla sedan början av april 2014. Han var också lärare och utbildningschef på Lärkkulla under åren 1986-1998.

Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01
Vid sidan av musik är navigation och båtliv ett stort intresse för Yngve Svarvar. Han har också byggt några småbåtar.

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40
Mari Valjakka har återvänt till hemtrakterna i Ivalo.

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16
Biskop Bo-Göran Åstrand och Johan Bärlund, professor i nordisk rätt, kommenterar HFD:s beslut för Kyrkpressen.

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25
I skogen hittar Nina Lindfors tröst och frid.

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20
Finland har handlat proaktivt, och det är bra, säger Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet.

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen. Jaktlaget är hennes första bok.

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30
Katarina Gäddnäs har varit präst i två år. 
– Men jag började läsa teologi genast efter gymnasiet med inriktning på att bli sjukhuspräst.

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

KAPELLFÖRSAMLINGAR. I vår blir Bergö och Petalax församlingar kapellförsamlingar i Malax församling. Bergö kapellråd har redan hunnit samlas till sitt första möte. 12.4.2023 kl. 15:41
Patrica Strömbäck ser inte påsken som ett jippo utan som en erfarenhet.

PÅSK. Påsken kan ses som en kulmination av känslor. Men egentligen kunde man säga att det är påsk året om när man ser till hela känslospektret av misslyckanden, lidande, felsteg, förlåtelse och att livet fortsätter, konstaterar Patrica Strömbäck. 5.4.2023 kl. 18:00
– Först med 40 års livserfarenhet kan jag förstå tron bättre, säger Ester Laurell i Jomala.

GLÄDJE. Ester Laurell har en medfödd inneboende livsglädje. Den har hon fått i sitt barndomshem och i sina tonårs första kristna gemenskap. Sedan följde en 40 års paus då livet fyllde på med annat; erfarenhet, upplevelser, sorger, som i dag ger hennes glädje djup. 9.4.2023 kl. 17:00
Rötterna drar Daniel Björk från Petrus till Österbotten.

PEDERSÖRE. Kyrkoherden i Petrus församling i Helsingfors, Daniel Björk, söker motsvarande tjänst i Pedersöre. Han är den första som söker tjänsten, vars ansökningstid går ut den 19 april. 7.4.2023 kl. 17:15
Katarina Gäddnäs jordfäste sin egen pappa. Det var tungt men fint.

sorg. Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland. 7.4.2023 kl. 10:00