– Ärendet har inte behandlats av domkapitlet utan det här är mitt eget beslut, säger Gustav Björkstrand som valt att lösa ärendet under den bevakningsskyldighet biskopen har över prästerna.
– Genom en officiell domkapitelsbehandling hade en utredningsman antagligen kopplats in för att utreda händelsen. Hela behandlingen skulle ha tagit runt ett år och om ärendet gått till disciplinombudsmannen hade hans beslut antagligen legat rätt nära det jag kom till. På det här viset löstes frågan så snabbt som möjligt.
Viktig ursäkt
– Jag har undersökt frågan noggrant, säger biskopen som bland annat sett bildprogrammet i fråga. Han kommenterar bilderna som mycket obehagliga.
Sandell har också själv bett ungdomarna om ursäkt för att de ”upplevde obehag av filmen som de inte kunde hantera”.
– Ursäkten underlättade mitt beslut. Risken att saken upprepas är mindre, säger Björkstrand.
En skriftlig anmärkning innebär inga automatiska följder för Halvar Sandell, utan är närmast en markering från biskopens sida, som tar ställning för att Sandell handlat på ett felaktigt sätt. Det är upp till församlingsrådet och kyrkoherden i Sandells församling om frågan där leder till åtgärder.
Biskopen kommer inte heller att föra ärendet till domstolen. Han säger i stället att det är föräldrarna till de berörda konfirmanderna som ska göra det om de upplever det nödvändigt.
Start för debatt
Halvar Sandell vill inte kommentera den skriftliga anmärkningen men säger att han upplever det viktigt att det skedda satt i gång en debatt kring aborter.
– Det här är en stor och relevant fråga i vårt samhälle, säger Sandell.
– Jag är besviken över att biskopen inte klart och tydligt uttalat ett nej till aborter, fortsätter han.
Biskopen betonar att det är metoden som står i fokus.
– Den här saken handlar inte om min personliga inställning till abort. Det är uttryckligen metoden det är frågan om och här är min entydiga åsikt att materialet var uppenbart olämpligt att visa för konfirmander. Sandell borde ha insett det och avstått från det, säger biskopen.
Till
Sandels försvar kan sägas att han inte medvetet bröt några fastslagna
regler. Det är först i ett senare skede som filmgranskningsbyrån satt
aderton år som åldersgräns för materialet. Det är dessutom oklart om
man kan anse att det var frågan om en offentlig förevisning eftersom
konfirmanderna fritt kunde avlägsna sig från tillfället.
