Religiositeten får fötter

Ledare. Den rådande principen i fråga om församlingstillhörighet i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland är att man hör till den församling på vars område man är bosatt. Det kallas parokialprincipen. 28.8.2008 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

I dag pågår en ganska intensiv och grundlig diskussion om principens vara eller inte vara. En del anser att tiden är mogen att låta varje medlem fritt välja vilken församling han vill tillhöra. Andra menar att parokialprincipen är nästan livsviktig för en folkkyrka som vår.I grunden är det tillspetsat och förenklat sagt i viss grad fråga om ifall man ska skapa ett gemensamt andligt hem för en brokig skara familjemedlemmar eller olika andliga specialhem för mer eller mindre likasinnade.

Det finns många orsaker till den pågående debatten om hur församlingstillhörigheten borde ordnas.
En är den medlemsflykt som pågått redan i många år. En annan är den teologiska oenighet som huvudsakligen kommit till uttryck i frågan om kvinnliga präster och frågan om hur kyrkan ska förhålla sig till homosexuella parförhållanden och utlevd homosexualitet.

Till dessa inomkyrkliga orsaker till diskussionen om församlingstillhörighet kommer den allt mera individualiserade tron.
En individualiserad tro innebär dels att kyrkan inte längre har samma förutsättningar som tidigare att säga hur tron ska formuleras, se ut eller utövas, dels att det förefaller finnas behov av att få välja församling med en profil som tilltalar.

Den tidigare solidariteten med fädernas kyrka och fädernas tro eroderar snabbt och i synnerhet unga och unga vuxna fattar egna beslut och känner sig fria att gå sina egna vägar.
I den meningen är en diskussion om huruvida något borde göras gällande församlingstillhörigheten onödig. Frågan är inte längre om något borde göras utan vad som borde göras.
Religiositeten har fått fötter och nu gäller det att skapa fungerande strukturer som på bästa sätt skapar förutsättningar för kyrkans förkunnelse, för människorna att ta emot budskapet och för deras andliga tillväxt.

Organisatoriskt kan kyrkan förenklat sagt anpassa sig till de nya förhållandena på två olika sätt. Den kan frångå parokialprincipen eller den kan skapa större variationsutrymme inom det nuvarande systemet.
Väljer man det förra alternativet slår man in på en främmande väg och gör det mer eller mindre utan karta och kompass. Väljer man det senare alternativet är det bekant, men då gäller det att utveckla det goda i parokialsystemet.

Med tanke på vad som har aktualiserat diskussionen om parokialprincipen torde den senare modellen i detta skede vara den vettiga.
Mindre vettigt förefaller vara att ställa församlingar mot varandra och göra dem till marknadsaktörer. Detta i synnerhet då ”produkten” i en kristen församling alltid är – eller åtminstone borde vara – den samma och nattvardsbordet gemensamt.

I de fall det råder oenighet om läran och sakramentsförvaltningen är alternativet inte nya församlingar eller förvaltningsmodeller inom evangelisk-lutherska kyrkan.  Då måste det med nödvändighet bli fråga om nya religiösa samfund eller helt fristående församlingar.
Också till denna del är det helt möjligt att vi får se hur religiositeten får fötter och människor promenerar iväg för att skapa gemenskaper som tilltalar dem.
Inom det rådande systemet finns alla möjligheter för dem som är ense i fråga om lära och sakramentsförvaltning att utforma gudstjänster på olika sätt och skapa andakts- och andra gemenskaper med olika karaktär och form.
Här kan församlingsmedlemmarna själva, alltså lekmännen, aktivera sig och spela en avgörande roll för hur tilltalande den egna församlingen är. Oberoende av hur strukturerna ser ut möter Gud människan som individ och ofta via någon medmänniska.

Ingenting säger heller att medlemmar i en församling inte kan delta i aktiviteterna i en annan församling eller att flera församlingar kan gå samman om vissa aktiviteter eller projekt. Detta är möjligheter som redan i hög grad omsätts i praktiken t.ex. i huvdstadsregionen, men möjligheterna har knappast utvecklats eller utnyttjats till fullo.
För de kyrkliga beslutsfattarna, både centralt och i de enskilda församlingarna, gäller det att fördomsfritt ge möjlighet till variationer som gagnar helheten.

Stig Kankkonen



Benjamin Sandell, Carolina Lindström. Karl-Kristian Willis och Yvonne Terlinden.

Nya prster. Benjamin Sandell, Carolina Lindström. Karl-Kristian Willis och Yvonne Terlinden har ordinerats till prästämbetet i Borgå domkyrka. 30.5.2016 kl. 11:26
Sedan Nino Mick vann Sverigemästerskapet i Poetry Slam 2013 har hen kunnat försörja sig på estradpoesi. (Foto: Nadim Elazzeh)

transfrgor. Genom föreställningen Ninos ark ska poeten Nino Mick ta in transfrågor i kyrkorummet. Hen undrar om transpersoner alls ryms med i arken. 27.5.2016 kl. 15:38

Herrens bn. Nya stiftsfullmäktige uppmanar församlingarna att reflektera över hur de använder Herrens bön och gärna prioritera den ekumeniska formen av bönen. 27.5.2016 kl. 15:14
Stiftsfullmäktige samlades vid domkapitlet i Borgå.

Gun-Maj Näse tar plats i domkapitlet. 26.5.2016 kl. 12:50

sjukhussjlavrd. Det efterlängtade stilla rummet i Vasa Centralsjukhus är nu öppet 24 timmar i dygnet för alla som söker stillhet. 25.5.2016 kl. 09:41
Didrik Lillas gav allt och var först av herrarna att korsa mållinjen.

klippan. Klockan 22 i lördags gick startskottet för Mitt-i-nattenloppet på Klippan. 24.5.2016 kl. 09:56

åbo svenska församling. Kyrkoherdarna och samfällighetens ledningsgrupp har olika åsikter om församlingsutvecklingen i Åbo. 23.5.2016 kl. 16:13

stafettkarnevalen. Bollkastning i kyrkans tält var en hit vid Stafettkarnevalen. 23.5.2016 kl. 16:11

Hon jämför hetsätning med missbruk och kallar sig själv matmissbrukare. 20.5.2016 kl. 15:38
Också kor har personligheter.
De flesta är snälla, men en del är elaka. Runa-Britt Willberg älskar sina kor.

landsbygden. Sin älskade hembygd kunde hon tänka sig att lämna för kärlekens skull, men inte korna. 20.5.2016 kl. 10:06
Bertrand och Anna Tikum bildar med döttrarna Nicole och Ronya en flerspråkig familj. Döttrarna behärskar svenska, engelska och serere samt lite franska och wolof.

FMS. Som en ny planet. Så beskriver Anna och Bertrand Tikum sin nya hemort Dakar i Senegal dit de återvänder efter en andningspaus i Finland. 19.5.2016 kl. 13:53
Memorykorten hittade Charlotta Buchert i Hagia Sofia i Istanbul.

Hur ska det gå för minoritetsreligionerna om skolor experimenterar med gemensam religionsundervisning för alla? 18.5.2016 kl. 12:14
Under flera perioder i sitt liv har Pia Rinne inte kunnat tala.

mission. Selektiv mutism. När Pia Rinne började skolan i Namibia var hon tyst i ett helt år. Några år senare var hon tyst i ett år till. 17.5.2016 kl. 11:27

mission. I lördags ordnade Finska Missionssällskapet missionsfest i Ekenäs. 16.5.2016 kl. 15:59
Imre Kertész tilldelades Nobelpriset i litteratur år 2002.

En gång var han en pojke som överlevde Auschwitz och Buchenwald. Senare blev han författare och Nobelpristagare. 13.5.2016 kl. 16:15

Vänskapen i föreningen går inte att ta miste på.

JÄMSTÄLLDHET. – Våra föreningsmedlemmar har lika stor rätt att vistas överallt som andra människor, säger Muluken Cederborg som jobbar som koordinator för DUV Mellersta Nyland. Föreningen fyller 50 år i år. 1.3.2022 kl. 11:00
Dennis Svenfelt

mission. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, är under våren frivilligarbetare inom Slef och undervisar på en bibelskola i Asella, Etiopien. 15.2.2022 kl. 15:18
Tabita Nordberg har gjort en resa från barndomens trygga tro till en brottningsmatch med Gud.

vrede. Som 27-åring vågade Tabita Nordberg äntligen möta sin sorg. Hon har brottats med Gud – och vreden förde dem närmare än någonsin förr. 16.2.2022 kl. 08:00
Trots att han bytt orgelpallen mot bussratten upplever 
Niclas Nylund att han har en kallelse inom musiken.

KARRIÄRBYTE. Efter åtta år som kantor bytte Niclas Nylund ut att körövningarna mot körningarna. Nu har han kört buss i snart femton år. 17.2.2022 kl. 12:00
När Kaj-Gustav Sandholm såg en kyrkorgel för första gången tyckte han den var som cockpiten i ett flygplan.

mariehamn. – Det var som ett flygplan hela orgeln, konstaterade Kaj-Gustav Sandholm när han som barn bestämde sig för sitt drömyrke. 15.2.2022 kl. 10:36