Daniel Björk börjar med att ge en snabbkurs i existentiell utvecklingshistoria: Först har vi jordbrukssamhället. Där stod auktoriteterna för sanningen. Sedan kom industrisamhället, sanningen blev fakta och vetenskapen tog de gamla auktoriteternas plats.
– Nu har inte heller vetenskapen samma ställning längre. Ingen har ett svar som alla omfattar.
Det är inte auktoriteterna, inte den logiska argumenteringen som gäller, utan relationerna, målar Daniel upp den postmoderna världen.
– Det som är svårt för min generation är mål och mening i tillvaron. Vi funderar vart vi hör. Den stora frågan är inte längre ”vad är sant?” utan ”var hör jag hemma?”, säger Björk.
”Sanningen” blir något som fungerar i praktiken det som jag får förmedlat av en person som jag har förtroende för. Så fungerar politiken, så fungerar reklamen och så fungerar det mesta. Också församlingen.
– Kan församlingen signalera att här hör du hemma? Då är loppet inte kört ens för en traditionell kyrka.
Daniel Björk har studerat vid teologiska fakulteten i Åbo och skrivit sin pro gradu-avhandling om förnyelsen inom den anglikanska kyrkan.
Läs mera i Kp 32/2008.