Marco Bonacci är hemma från italienska Domodossola, norr om Milano och har vuxit upp i den lilla byn Antrona.
– Jag är uppvuxen i kyrkan, säger han. På söndagarna korgosse, på plats en timme före mässan då olika liturgiska sysslor delades ut, som att bära kors, rökelse eller ljus.
En ung diakon visade honom en gång grunderna hur man spelar orgel och den unge Marco var såld. Han började tillbringa alla lediga eftermiddagar på orgelläktaren. Prövade sig fram för at se hur tangenter och sedan pedaler fungerade.
I församlingsgruppen som gillade fotboll och social samvaro av annan sort betraktades Marco som en enstöring.
Mer än en gång fick han frågan varför han drar sig undan till orgelläktaren. I Italien är musik bara en hobby bland andra och har inte alls samma ställning som här.
– Folk har inte pianon hemma. Att musik skulle höra till allmänbildningen låter lika befängt i Italien som att här säga att balett hör till.
Läs profilen i Kp 28/2008.
