Ett program i tiden

Ledare. Nyligen presenterades kyrkans klimatprogram. Det är ett rätt omfattande dokument i jämförelse med till exempel kyrkans strategi. Miljöprogrammet är på närmare 70 sidor medan strategin ryms på en normal A 4 vikt i tre delar. 10.7.2008 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Självfallet behöver omfånget inte säga något om produkten, men å andra sidan är det inte heller uteslutet att det gör det. I det aktuella fallet säger omfånget åtminstone att de som har utarbetat miljöprogrammet haft mycket färdigt material att ta av.
Detta är egentligen självklart. Nästan alla samhällsaktörer, från enskilda politiska partier och organisationer, stora, medelstora och globala företag till stater och unioner av stater har skrivit sina egna miljö- och klimatprogram.
För att inte tala om mer eller mindre lyckade försök att få hela världen att enas om ett sådan.

Nu har alltså också evan-gelisk-lutherska kyrkan i Finland fått sitt klimatprogram.
Det är bra att kyrkan visar var den ser utmaningar, hur den ser på dem samt visar på olika lösningar och lösningsmodeller. Och det gör man i det aktuella miljöprogrammet.
Kort sagt: det är bra att kyrkan i och med sitt program visar att det finns en medvetenhet om att alla måste bidra då det gäller att rätt förvalta Guds skapelse.

Å andra sidan är det befogat att fråga sig hur viktigt det är att kyrkan säger i stort sett det samma som många, många andra redan har sagt. En del till och med för ganska länge sedan.
Visserligen gör kyrkan det med en egen betoning, men i alla fall.
Av detta följer en annan fråga: vore det inte kanske ännu viktigare att kyrkan skriver ett miljöprogram av ett helt annat slag, ett miljöprogram som andra inte har skrivit eller ens kan förväntas skriva. Ett miljö- och klimatprogram som handlar om den andliga, sociala och ekonomiska miljön i Finland och i världen?
Vore det inte av större betydelse och till större nytta om kyrkan satsade ordentligt på att bidra med något helt nytt än att den satsar på att ge lite mera av sådant som redan finns nästan en uppsjö av?

För säkerhets skull är det orsak att ännu en gång betona att kyrkans klimatprogram är välkommet. Inte tal om annat.
Men de verkligt stora utmaningarna för kyrkan och för kyrkorna i dag är kanske ändå inte hur vi med hjälp av tekniska lösningar skall minska hoten mot miljön. De verkliga utmaningarna har att göra med frågan varför vi har de klimatproblem som vi nu har.

Det övergripande svaret är att vi inte handlar som goda förvaltare och omtänksamma medmänniskor, utan mera som hänsynslösa kolonialherrar. Vi roffar åt oss och använder inte endast naturen utan också våra medmänniskor som medel för att tillfredsställa allt större och kräsnare behov.
Filosofin och ideologin är att vi har all rätt att få allt vi vill ha här och nu och att allt annat kan underställas den rätten.

Av historien lär vi bland annat att det viktigaste inte på långt när alltid har varit att ligga rätt i tiden. Ofta har det varit tvärtom. Det viktiga har varit frågor och iakttagelser som avvikit från det som alla andra frågat och sett.
En av de frågor som eftervärlden ofta ställt har därför varit: varför sa ingen något trots att det borde ha varit uppenbart att det som skedde var fel?

Det ligger kanske inte i tiden att lyfta fram, belysa och betvivla den filosofin.
Bland annat just därför är det viktigt att kyrkan gör det och att den gör det utgående från ett klart budskap om att vi ska älska Gud över allting och vår nästa som oss själva.
Förhoppningsvis blir kyrkans klimatprogram ett program som i denna mening inte är i tiden, utan ett program som pekar på tidlösa, eviga värden.

Stig Kankkonen



Johan Österbacka gillar cowboykulturen, Bluegrass och amerikanska bilar. Några av den elementen återfinns på välgörenhetskonserten i augusti.  FOTO: Johan Sandberg

Det sägs att gräset i Kentucky är blått när solen lyser ur en viss vinkel. Gräset har gett namn åt bluegrassmusiken som Johan Österbacka tar till Klippan i Monäs för en välgörenhetskonsert till förmån för ungdomsarbetet på lägerområdet. 21.6.2013 kl. 15:00
Liselotte J Andersson besökte Nykarleby under KUs sommardagar, där hon var huvudtalare. Hon kommer också att delta i Stiftsdagarna i Borgå i höst. FOTO: Johanna Granlund

För Liselotte J Andersson, pastor i svenska Equmeniakyrkan, är skapelsen och den andliga läsningen den bästa själavården. Som resande evangelist, författare och retreatledare vill hon förmedla Guds närvaro till människor hon möter. 21.6.2013 kl. 09:00
Stiftsdekanen ansvarar för stiftets personalutbildning. Arbetsrummet finns i domkapitelshuset i Borgå. 
FOTO: KP-ARKIV/christa mickelsson

Kaplan Magnus Riska kommer att söka tjänsten som stiftsdekan, kyrkoherde Anders Laxell och domprosten Mats Lindgård överväger. 20.6.2013 kl. 15:00
De bägge missionärerna i mitten på bilden kommer inte att arbeta med församlingsuppgifter i Kambodja utan vara direkt underställda FMS. FOTO: May Wikström

Missionärsparet som lever i registrerat parförhållande får inga uppgifter i kyrkan i Kambodja. De kommer att arbeta med biståndsarbete direkt underställda FMS. 20.6.2013 kl. 09:00
urgamla pelare från romartempel på Forum delar in kyrkorummet i tre skepp. FOTO: COLOURBOX

Kyrkpressens kyrkbongare är i farten igen – den här gången har hon rest till Rom. I vår nya artikelserie presenteras en rad kyrkor från 300 till 500-talet. 16.6.2013 kl. 12:00
Illustration: Malin Aho

Hur ska vi i dag som moderna människor förstå berättelsen om Adam och Eva och syndafallet i Bibeln? Hur går arvsynden ihop med evolutionsläran? Vi ställde frågorna till Eva-Lotta Grantén som forskar i nutida luthersk teologi och etik. 15.6.2013 kl. 12:00
Sommarjobbarnas uppgifter på kyrkogården är bland annat att kratta gångarna och klippa gräs. FOTO: Johan Myrskog

I Ingå har man medvetet satsat på församlingens egna ungdomar då man anställt sommarjobbare. Den första dagen på jobbet är stekhet och intensiv. 14.6.2013 kl. 15:18
Tor Löjtlin tar också hand om gravgården i Ingå så ofta han kan. FOTO: Johan Myrskog

Tor Löjtlin brinner för Ingå kyrka och att arbeta med praktiska saker. Han jobbar inte längre som vaktmästare men det hindrar honom inte från att hoppa in då och då. Ingen känner till Ingå kyrka lika bra som han. 14.6.2013 kl. 09:47
Jeppe Karlsson och Maria Lundström skulle gärna läsa fler texter av unga finlandssvenska dramatiker. I februari har Kaj Korkea-ahos roman Gräset är mörkare på andra sidan premiär på Viirus. FOTO: Sofia Torvalds

På scenen får både himlen och helvetet rum. En teaterbiljett är dyrare än en biobiljett, men för priset kan man i bästa fall köpa sig en existentiell upplevelse och en stor dos kollektiv beröring. 13.6.2013 kl. 15:18
Markus Saarinen har trivts i Sideby prästgård, men den har känts stor för en ensam präst. Nu ska Sideby prästgård säljas. FOTO: JOHAN EKLÖF

Både präster och lekmän känner att prästers boendeskyldighet är ett system som hör det förgångna till. I Svenskfinland verkar två prästgårdar till nu förlora sin präst: den i Sideby och den i Saltvik. 13.6.2013 kl. 09:45

Finska Missionssällskapets årsfest avslutades med historisk missionärsvälsignelse. 9.6.2013 kl. 16:16
Marianne Sundroos och Antti Kuokkanen planerar sommarens storsatsning: En kyrkoopera i Kimiti Kyrka. FOTO: KP-arkiv

De som vill uppleva annorlunda musik i kyrkorummet ska i sommar styra stegen mot Kimitoön. Här kommer både opera och folkvisor att eka mellan stenpelarna. 9.6.2013 kl. 12:00
Från vänster Johan Storgårds, Maria Sundblom Lindberg och Ralf Saxén som tog initiativet till en skrivargrupp för män. FOTO: Tomas von Martens

En skrivargrupp för män i församlingens regi gav viktiga insikter berättar två av deltagarna. Initiativet till att starta skrivargruppen kom från en av männen. 8.6.2013 kl. 15:00
Illustration: Malin Aho

Kan människan uppleva Gud? De flesta kristna är överens om att det är möjligt. Det finns otaliga berättelser om en känsla av närvaro eller direkta uppenbarelser av det gudomliga. C.S. Lewis mötte Glädjen, men det gjorde också Karl Ove Knausgård. 8.6.2013 kl. 12:00
Tidningen Sändarens chefredaktör Annika Ahlefelt och Sändarens redaktion besökte Helsingfors i slutet av maj.

Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan i Sverige har äntligen fått ett namn för sitt gemensamma kyrkosamfund. 7.6.2013 kl. 13:46

Borgå. Fredrik Geisor har sett vad det är att vara full av liv och glädje, men också riktigt sårbar. Han har drabbats av både hjärtstillestånd och hjärninfarkt. 30.12.2020 kl. 15:23

Lokalt. Jag satt med en liten grupp ungdomar och funderade på året som gått och året som ligger framför. 31.12.2020 kl. 15:29
– Ingen orkar om man hela tiden måste vara missnöjd med sig själv, säger Anna Korkman Lopes.

vanor. Nya vanor behöver övas för att sätta sig i hjärnan. De här tipsen gör det lättare att komma igång. 29.12.2020 kl. 17:21
Elefteria Apostolidou är församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

Kolumn. "Jag tror mig förstå hur det kändes för folk som avvisade Maria och Josef från sina härbärgen." 17.12.2020 kl. 08:29
Zacharias Topelius i hemmet på Björkudden julen 1897, den sista julen han levde.

Julpsalm. När Zacharias Topelius i oktober
1887 skrev dikten Julvisa hade han sannolikt ingen aning om att han skrivit en av våra mest älskade julpsalmer, Giv mig ej glans. Det är inte ens sagt att Topelius tänkt sig en melodi till den. 21.12.2020 kl. 09:46