Småningom började stockarna prydas med bilder av helgon. I dag skulle man väl säga att man ville ge stockarna en mera tilltalande design och därmed insamlingarna en bättre image. Utsmyckningarna ledde småningom till en total metamorfos. Stockarna blev figurer, huvudsakligen manliga sådana. Fattiggubbarna föddes.
I Finland är Österbotten fattiggubbarnas förklarade land. Som allt annat har också det sin förklaring. I sin bok Vaivaisukot – tummatukka ja kirkonäijät skriver fattiggubbsexperten Kaija Santaholma bland annat så här:
– Skeppsbyggeri idkades i Österbotten och man vet att snidandet av galjonsfigurer för fartyg var vanligt också beträffande de finländska skeppen. Galjonsfigurerna uppfattades inte som helgonbilder. Det är mycket troligt, att snidarna av galjonsfigurerna också ombads – eller erbjöd sig – att utföra fattiggubbarna. Även denna omständighet förklarar den rika förekomsten av dessa gubbfigurer just i Österbotten.
Läs hela reportaget i Kp 27/2008.