På slagfältet med prins Caspian.

Kultur. Ett år i Greenwichtid har gått sedan syskonen Pevensis första Narniabesök i filmen om Häxan och lejonet. Den magiska garderoben med mjuka pälsar och de mysiga figurerna är borta sedan länge. Nu är det raka rör, läs action, som gäller. 2.7.2008 kl. 00:00

Buena Vista International Finland

Från en järnvägsstation i London transporteras Peter, Edmund, Susan och Lucy tillbaka till Narnia. Men inget är sig likt – ett år i London har tagit 1 300 år i Narnia. Ett människosläkte kallat telmariner har tagit makten och leds av den ondskefulle Miraz som försöker knipa tronen framför sin brorson, den rättmätige tronarvingen prins Caspian. De talande djuren är förtryckta, träden har somnat och Aslan är försvunnen. Taskigt utgångläge för den unge prinsen –  och en klassisk fantasyöppning.

Regissör Andrew Adamson, som också regisserade den första Narniafilmen och bland annat Shrekfilmerna, är en australiensare som flyttat till Papua Nya Guinea som elvaåring. Han har byggt syskonen Pevensis återkomst till Narnia på sina egna upplevelser av att komma tillbaka till en välkänd värld som levt vidare och förändrats medan han varit borta. Återkomsten är ett av filmens djupare, underliggande teman liksom kampen mellan tro och tvivel, som också berörs, men endast ytligt.

Stora delar av filmen om prins Caspian består av strider och jakter, detaljerade duellscener och utdragna kampsituationer. Filmen är förbjuden för barn under elva år och det är rätt. Hela berättelsen är generellt mycket mörkare och mer skrämmande än den första filmen. Precis som i filmerna om trollkarlen Harry Potter har den första filmen byggts kring karaktärerna och den magiska världen medan den andra fått mera actionform, vilket är synd.

Säkert kittlar de vilda stridsscenerna många unga tittare men de som kommit för att uppleva det magiska äventyret i sagans värld blir besvikna. Regissör Adamson säger till tidningen American Cinematographer att han inte heller haft för avsikt att upprepa bokens berättelse om prins Caspian.

– Vi ville lära oss av den och, om möjligt, förbättra den.

Och visst är det lättare att spela på ondska och intrig än på äventyr med dvärgar, talande grävlingar, vänskap och värme, eller? Det känns som om filmskaparna inte vågat lita på att berättelsen och karaktärerna håller hela vägen. Tråkigt, eftersom det är precis de som bär upp hela filmen trots allt. Lucys leende värmer upp hela salongen och Aslan är fortfarande en av de kraftigaste Kristusgestalterna i dagens filmvärld. Genom barnen och lejonet, den mänskliga litenheten inför den stora godheten, berörs tittaren äntligen av berättelsen om prins Caspian – också på andra plan än via nagelbitande skräck.

Nina Österholm



Äggrullningskonsult Johan Torvalds låter sitt ägg kontrollerat rulla nedför banan.

Påsktraditioner. – Jag var ett med mitt ägg, och det avgjorde allt. 12.4.2017 kl. 09:36
Robin Nyman vet att det är lättare att bygga på sin sommarstuga än att bygga församling.

tro. Det är inte lätt att bygga en församling från grunden. Robin Nyman har försökt. För hans del slutade det i ett känslomässigt stort, mörkt hål. 11.4.2017 kl. 11:37

kyrkodagar . Än hinner man anmäla sig till kyrkodagarna i Åbo. 10.4.2017 kl. 11:59
Familjen Löfqvist i Pedersöre har också i år bjudit hem vänner till en påskmåltid på skärtorsdagskvällen. Till ritualerna hör att Josef och Anna och andra närvarande barn får måla röd vattenfärg på dörrposterna. Det symboliserar lammets blod. Tillstånd att måla på dörrposterna ger mamma Malena och pappa Jonas bara en gång i året.

Påsk. Avsaknaden av kristna påsktraditioner gjorde att Melana och Jonas Löfqvist började fira påskmåltid med hela familjen. 7.4.2017 kl. 13:58
Matilda Nordbergs onda dans skrämmer inte Maria, Alexandra Gustafsson.

sibbo. PÅSKVANDRING. Kom i tid. Klä dig varmt. Ta på dig stövlarna. Kärlekens väg drar genom Sibbo igen. 6.4.2017 kl. 12:21
I sin biografi Mamman berättar Gerd Snellman om sitt liv som präglats av dödsfall och drogmissbruk i familjen.

tro. Som barn var hon van vid att pappa ordnar allt. Men den tryggheten rubbades då Gerd Snellman inom tio år förlorat både sin man och ett barn. Men när en av sönerna fastnade i drogmissbruk några år senare såg hon att Gud bar henne genom svårigheten. 5.4.2017 kl. 08:42
Johan Westerlund deltog i demonstrationen mot Finlands avvisningar till Afghanistan.

flyktingpolitik. Demonstrationerna mot Finlands avvisningar till Afghanistan engagerade också flera präster. Johan Westerlund tycker att det är naturligt att kyrkan tar politisk ställning. 4.4.2017 kl. 16:54

Bok. Serierna i antologin Opium för folket är skickligt tecknade men skildrar religion ur ett utifrånperspektiv. 4.4.2017 kl. 15:10

musik. Patrick Wingren förklarar varför vi behöver Kurt Cobain lika mycket som vi behöver kyrkokören. 6.4.2017 kl. 08:05
Jan-Erik Nyberg  vid familjerådgivningen i Jakobstad säger att kyrkans familjerådgivning har .

vårdreformen. Vart vänder man sig när det strular till sig i äktenskapet? Tusentals finländare tar varje år kontakt med församlingarnas familjerådgivning och i fjol fick sammanlagt 18 000 finländare hjälp vid någon av landets 41 centraler. 4.4.2017 kl. 14:38

radio. På söndag har det gått 85 år sedan den första svenska radioandakten gick ut i etern. 31.3.2017 kl. 15:02
Peter Halldorf vill se kyrkliga miljöer där ingen behöver ordnas in i trånga fack.

Helsingfors. Peter Halldorf besöker Helsingfors nästa vecka. Enhet och ekumenik är temat för hans anförande i Johanneskyrkan. 30.3.2017 kl. 13:28
Bettina Westergård och hennes man är fosterföräldrar på heltid. Till familjen hör också hunden Elli.

familj. För Bettina Westergård har livet som mamma till åtta fosterbarn inte alltid varit lätt, men hon har aldrig ångrat sitt beslut.– Men jag har fått leva ett så rikt liv. 30.3.2017 kl. 08:12
Alaric Mård siktar på att bli lärare i religion och psykologi.

profilintervju. För mig har det varit viktigt att stå kvar i att Gud ville mig, säger Alaric Mård. 29.3.2017 kl. 15:01
Högtidlig fest och tårta utlovas när Daniel Björk installeras som kyrkoherde i Petrus församling.

kyrkoherdeinstallation. Stockholm, London, Helsingfors – det finns inte bara ett sätt att vara kyrka på. Daniel Björk har sett många olika församlingar och litar på att Petrus är på väg åt rätt håll. 30.3.2017 kl. 10:36

– Jag tror inte det är en slump att vi är här. Det finns något för oss alla, säger Elina Sagne-Ollikainen.

Personligt. Elina Sagne-Ollikainen lärde sig tidigt att en människas tid här på jorden tar slut. – Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått väl. 25.5.2022 kl. 12:15
 – Jag älskar att skriva, säger Louise Häggström.

ANDETAG. Louise Häggström och hennes man valde att säga upp sig från sina jobb och flytta till Bergen, en stad i ett land de aldrig besökt tidigare. Hon bloggar på Andetag-bloggen på Kyrkpressens sajt. 24.5.2022 kl. 08:26
– Jag brukar säga att genast när man svänger in på lägerområdet känner man det: Nu har jag kommit hem, säger Sabina Wallis.

LÄGER. I slutet av juli ställs Sabina Wallis inför sitt eldprov: att vara lägerledare vid sommarlägret i Pieksämäki. Själv har hon varit där varje sommar sedan hon var ett halvt år. 23.5.2022 kl. 18:00
Mia Anderssén-Löf, Karl af Hällström, Johanna Björkholm-Kallio, Tomas Ray och Monica Heikel-Nyberg har sökt dekanstjänsten.

TJÄNST. Domkapitlet har fått in fem ansökningar till tjänsten som stiftsdekan. För jobbet, i vilket man framför allt lägger upp prästernas fortbildning, presenterar de sökande olika meriter. De "kan Åbo Akademi", "kan regnbågsfolket" eller "kan dialogen med väckelserörelserna". 20.5.2022 kl. 16:20
– Domkapitlet lyssnar mycket på församlingen, men fattar suveränt beslutet. Beslutet kan inte heller överklagas, säger notarie Linus Stråhlman.

domkapitlet. Domkapitlet ändrar på hur församlingspastorerna tillsätts. 19.5.2022 kl. 15:57