Beteckningen vittnar om att midsommaren förknippas med Johannes döparen, som banade väg för Jesus.
Då Johannes far Sakarias i en uppenbarelse får veta att han skall få en son (Lukas 1:15) är en del av informationen att ”Han skall bli stor inför Herren; vin och starka drycker skall han aldrig dricka, han skall uppfyllas av helig Ande redan i moderlivet.”I dag är det inte bara beteckningen Johanne som försvunnit.
Försvunnit har också det mesta kristna innehållet i midsommarfirandet. Innehållet som är kvar är det som Johannes inte konsumerade: vin och starka drycker.
Midsommaren är en av de stora supfesterna i Finland.
Det som hänt med midsommaren har i olika omfattning hänt också med andra kyrkliga helger, som till exempel julen.
Från att primärt ha varit en högtid med anledning av Jesu Kristi födelse har den förvandlats till en konsumtionsfest, där världens frälsare snarast får fungera som en sentimental krydda med doft av gårdag och vackra minnen.
För alla som individuellt eller kollektivt vill slå vakt om och bevara de kyrkliga helgerna som kyrkliga och med ett klart kristet innehåll hjälper det inte att himla sig över utvecklingen. Det gäller att återerövra traditionerna och fylla dem med det ursprungliga innehållet.
Att göra det fungera dessutom som ett viktigt element i kyrkans arbete för ett aktivt medlemskap och för känslan av att vara med i en fungerande, meningsfull gemenskap.
Välsignad och glad Johanne!