Vi var först ut på Robins studentkaffe. Robins pappa såg kanske lite förvånad ut över att församlingens ungdomsgrupp stegade in innan farmor ens hunnit fram, men vi fick i alla fall sitta i finsoffan och äta salta snittar. Robin själv pratade mest om sommarplaner – pojkar som skall rycka in i militären inkommande sommar brukar ha en tendens att göra det. I dag är han en fredlig litteraturvetare och inte alls så militant av sig.
Församlingens studentrunda gick vidare till Sanna. Där var det alldeles smockfullt med folk och finsoffan var upptagen sedan länge. Sanna hade stora studieplaner – flickor som skall söka in till psykologen brukar ha en tendens att göra upp stora planer. I dag är hon en fredlig teologiestuderande och inte alls så psyko av sig.
Sist hamnade vi hos Emma. Där var det om möjligt ännu mera folk och även om Emma inte hann tala så mycket med oss så tycker jag mig minnas att hon skulle söka in till medicinska – flickor vars pappa är läkare (eller jurist eller något annat anrikt) har en tendens att ärva yrket. Jag har inte en aning om vad Emma gör i dag men jag är beredd att satsa en slant på att hon är näst intill färdig läkare vid det här laget.
Av Robin och Sanna blev det i alla fall superhyggligt folk, även om allt kanske inte blev riktigt som de tänkt sig från början. Få av oss vet vad vi vill bli som vuxna, där under studentmössans vita bagartyg. Vissa är tvärsäkra, så där som jag, bara för att sadla om inom ett par år när tvärsäkerheten avtagit. Sex år efter studenten, två studieplatser, två studieorter och en examen senare, tror jag mig vara på rätt spår. Från och med nu skall jag bara skaffa nya hobbyer... Hanken kanske kunde vara något?