– Om jag lyckas inspirera mina sångare inspirerar de mig. Så skapas en växelverkan som driver kören vidare, säger Astrid Riska.
I slutet av 1960-talet var Riska kantororganist i Sörnäs svenska församling i Helsingfors. Då församlingen behövde verksamhet för barn och unga och Astrid, tack vare sitt jobb som musiklärare i olika skolor, hade kontakt till många sjungande barn, grundades en kör som knöts till församlingen. Barnkören, som utvecklades till ungdomskör, blev med tiden den framgångsrika bland- och kammarkören Jubilate.
– Barn lär sig nästan hur svåra saker som helst. Ambitionsnivån var hög och repertoaren svår från första början och barnen tyckte om det. På våren frågade de alltid vad vi skulle göra nästa höst.
Satsningen på tonbildning, andning, frasering och artikulation gav resultat. Tävlingar och utlandsresor avverkades i rask takt, och ofta med stor framgång.
– Jag har ibland frågat mig hur det kom sig att vi var så framgångsrika. Kanske konkurrensen inte var så stor, men nog var det också så att barnen verkligen var duktiga.
Jubileumskonsert
Körmedlemmarna blev vuxna och framgången fortsatte. Samtidigt som körens medlemmar bytts ut genom åren kan flera korister se tillbaka på 35 aktiva år. Astrids dotter och en av körens trotjänare, Monica Groop, har varit en återkommande solist under alla år.
– Vart femte år håller vi jubileumskonsert och vi har bestämt att alltid ha med en nordisk komposition av något slag på repertoaren. I år avslutar vi med Einojuhani Rautavaaras Katedralen med text av Edith Södergran.
Hur kommer det sig att kören inte i något skede tappat gnistan och tänkt att det får räcka?
– För min del har det varit en inre drift som säger att vi alltid kan utvecklas och göra saker nästan hur bra som helst. Och som dirigent måste man vara en eldsjäl, inget annat hjälper.
Hon talar om det flammande intresset som tänder gnistan hos koristerna och går som en löpeld genom kören.
– Under repetitionerna lever vi i en egen liten värld, tätt ihopbundna, för att sedan skiljas åt.
Musiken förenar
Astrid Riska jämför en kör med rosenfönstret i en stor katedral.
– Helheten bildas när alla små detaljer genomlyses av en högre glans.
Sammanhållningen i kören är god. Astrid är väldigt tacksam för det stöd koristerna visat henne i svåra stunder och sjukdom.
– Jag kommer aldrig att glömma det de gjort för mig i tankar, ord och gärningar.
Samtidigt krävs det mera för att hålla ihop kören i dag än för 25 år sedan.
– Medlemmarna vill sjunga men det är svårt att hitta gemensamma tider.
Ett kärt minne från åren som gått är resan till Israel då kören sjöng Brahms Requiem tillsammans med Jerusalems symfoniorkester.
– Vi hade en ettrig dirigent som fordrade enormt mycket av oss och vi var alla lite rädda för honom. Efter festivalen höll han ett tacktal och sa att om alla jordens ungdomar fick vara med om det här så skulle det inte finnas några krig. Jag kan inte annat än hålla med.
Musiken förenar människor och tar fram ädla känslor.
Jubilate firar fyrtioårsjubileum med en konsert på fredag 16.5, kl. 19 i Berghälls kyrka.