– Barnen i dag tvingas växa upp så fort, sade en kvinna jag talade med häromveckan. Samma kvinna hade lagt märke till att många av dagens ungdomar aldrig tycks bli vuxna.
Det stämmer säkert att vårt livstempo, teknologiboomen och den virtuella världen kapar av ett och annat barnaår. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det är oförskämt att klaga med tanke på hur både barn och vuxna som växte upp och levde i fattiga hem i början av förra seklet hade det. Eller? Finns det en gräns för när välfärd och bekvämligheter slutar göra människor gladare och deras totala lycka större? Skulle lagom mycket brist göra gott? Har pendeln slagit tillbaka?
Myntet har två sidor, men att hitta en mellanväg är inte så lätt. Hur ska vi dra gränsen mellan behov och blasé? Hur många mottagna e-post väger lika tungt som ett handskrivet brev? Hur många impulsköpta skor är lika värdefulla att ha i garderoben som de sockor du stickat själv? Och hur många timmars nätsurfande genererar lika mycket livskvalitet som en halv timmes förtroget samtal?
Men å andra sidan – vem kan ärligt säga att de gärna väljer bort de bekvämligheter och den livsstil vi vant oss vid? Nej, det är osannolikt att någon drastisk förändring kommer att ske vad gäller vår livsstil innan vi inte har några val.
I väntan på utbrändhet, den definitiva börskraschen eller den nordiska naturkatastrofen finns det två enkla överlevnadstips: nöj dig med mindre och tro inte att du är oersättlig.Ett par bonustips ska ni också få, några råd jag lärt mig av min farmor. De må kännas lite präktiga, men kan med fördel prövas på. Alltså – undvik att köpa nytt om det du har ännu fungerar, vila på söndagen och sjung en sång när ni träffas. As simple as that.
Christa Mickelsson