– Jag hörde inga varningsklockor, säger Per ”Pilde” Stenberg. Då jag var trött tänkte jag att bara jag får sova en natt eller får en ledig helg så ordnar det upp sig.
Vilket inte skedde. Före påsk i fjol var utbrändheten ett faktum. Han kom akut in på sjukhus för depression och snabb viktminskning.
– Tröskeln för en man att söka hjälp är mycket hög, säger han. I vår bransch talar vi om balans i livet och om bråttomsjukan och märker inte när vi själva drabbas. Senare då jag sett på listor över symptom på utbrändhet och depression har jag förundrats över att jag kunde kryssa för hela listan.
Svårt balansera jobb och fritid
Även om han inte själv förstod i vilket skick han var, gjorde andra det.
– Min familj var orolig. Jag tappade aptiten och gick ner 25 kilo på några månader. I perioder hade jag svårt att sova, vaknade vid tretiden och tankarna gick. Det var alla de vanliga symptomen, ointresse för allt, koncentrationssvårighet och en förändrad självkänsla. Allt jag gjorde kändes som ett fiasko. Sa någon något positivt så tänkte jag att då de inget sade om allt det andra, så måste det vara verkligt dåligt.
En orsak till utmattningen var att för många saker hela tiden var påkopplade.
– Jag kom inte loss oberoende om jag var ledig eller på jobbet. Som präst hade jag dåligt samvete både hemma och på jobbet.
Det var behov och förväntningar som lades på mig eller som jag själv tog på mig. Jag levde i ett korsdrag.
Arbetstiden är inte fastställd för en präst, däremot nog de lediga dagarna.
– Visst har vi våra lediga dagar, om inte tvingande arbetsuppgifter hindrar det, säger han och ler lite snett.
Läs mera i Kp 18/2008.