– Nog är vi ganska försynta, till och med sorgmodiga i kyrkan! Och ändå är vårt budskap ett glatt budskap om att det finns en Gud och Guds son Kristus som är vårt hopp och vår räddning, säger Gun Spring och jämför med den livskraftiga energin i afrikanska kyrkor med dans, sång och handklappning.
– Inte behöver vi bli som de, men vi kunde våga skratta mer och vara glada när vi träffas.
För visst är församlingen en gemenskap att glädjas över och tacka för. Som kyrkvärd i Ekenäs har Gun Spring tillsammans med sin man fått lära känna sin egen kyrka som ett vardagsrum där hon trivs. Hon går gärna i högmässan och talar speciellt varmt för nattvarden.
– Den är viktig, den ger mod att gå vidare. Under en bussresa till Santiago de Compostela fick jag vara med i en rikssvensk grupp där människorna efter nattvarden hälsade på varandra och tackade för den gemenskap de fått vara med om. Det tycker jag vi kunde införa också här.
Kanske är det för att åren gjort henne allvarligare som Gun Spring i dag ser det viktigt att satsa på verksamhet som går på djupet, gärna i samtalsform som till exempel under temakvällarna ”Kyrkoherdens kolumn” som Ekenäsherden Anders Lindström nyss börjat med. Också den stillsamma kvällsmässan i Ekenäs kyrka tilltalar henne.
– Det har blivit en fin andaktsstund som passar mig. Där får jag styrka och gemenskap med den Gud som jag tror på. När det är som allra bäst upplever jag också gemenskapen med den övriga församlingen.
Läs mera i Kp 18/2008.