Efter år av en lite minusförsedd balans mellan utbud och efterfrågan vad präster beträffar är Borgå stift i dag i den situationen att utbudet överstiger antalet tjänster. Eftersom den som vigs till präst skall kunna förordnas till en tjänst innebär detta att alla som anhåller om prästvigning inte kan vigas.
– Att det blivit så här beror naturligtvis i första hand på att det är betydligt fler än förr som vill bli präster, konstaterar biskop Gustav Björkstrand.
Också det har sin förklaring. Eller rättare sagt förklaringar.
– En förklaring är att allt fler teologer som i första hand tänkt sig en akademisk bana eller uppgifter på andra håll än i kyrkan nu väljer att bli präster, förklarar Björkstrand.
En annan förklaring är att det i dag utbildas många teologer. Vid Åbo Akademi har satsningen på kurser i allmän teologi gjort att också sådana som har en annan utbildning i botten blivit teologer och också mycket gärna vill bli präster.
– Utbud av äldre personer med dels livserfarenhet, dels utbildning utöver den teologiska är något som jag ser som mycket positivt för stiftet och kyrkan.
Det ökade utbudet av dem som vill bli präster har enligt biskop Björkstrand både direkta och indirekta positiva effekter för Borgå stift.
Till de uppenbara positiva effekterna hör att lediga tjänster kan besättas och att församlingarna och församlingsborna inte behöver gå och vänta på ”sin” präst.
En indirekt effekt har att göra med förutsättningarna och möjligheterna att betjäna medlemmarna i församlingarna i Borgå stift fullt ut på svenska.
– Då situationen i stiftet var en annan och vi hade svårare att få präster var man ibland tvungen att gå över språkgränsen för att över huvud taget kunna besätta tjänsterna. Nu är vi alltså i den lyckliga situationen att vi får präster med svenska som modersmål och det är naturligtvis en grundförutsättning för arbetet i vårt svenska stift och för stiftets framtid.
Språkaspekten är enligt Björkstrand speciellt viktig då det gäller kyrkoherdetjänsterna.
– Då handlar det om församlingens ledande tjänsteinnehavare och därmed verkligen om grunderna för det svenska stiftet.
Kyrkoherden i en församling i Borgå stift bör behärska svenska.
Den som inte har svenska som modersmål har möjlighet att avlägga stora språkprovet och därmed visa att hon eller han uppfyller det kravet.
– I fråga om till exempel kyrkomusiker kan man vara frikostigare med dispens från språkkravet. Deras ”språk” är ju musiken.
Vad Åland beträffar kan Björkstrand inte komma ihåg att man skulle ha sagt nej till dispens. Där gäller det i praktiken dispens från kraven på kunskaperna i finska.