Hon är dagistant, kvällsgymnasist, församlingsaktiv, styrelsemedlem i Helsingfors KFUK, suppleant i församlingsrådet, ordförande i församlingens ungdomsdirektion och den senaste i raden av UK-ordförande. Christina Elving gillar att utmana sig själv för att tänja sina gränser. Trots nervositet och magpirr före är känslan efteråt obetalbar.
– Man måste våga! Livet ska vara spännande, inte bara samma lunk hela tiden. Flera borde göra saker som ligger utanför deras egen bekvämlighetszon, säger hon bestämt.
Senaste stora utmaning var att greppa ordförandeklubban på Ungdomens Kyrkodagar (UK) i januari.
– Det var en stor grej för mig, pirrigt men roligt. Först tänkte jag att oj då, de äldre vill säkert att allt ska gå så smidigt, men så insåg jag att någonstans måste jag ju börja. Och det är ingen svaghet att säga till om det är något du inte vet, bjud på det då!
Skönt att församlingen finns
Christina Elving aktiverade sig i Norra svenska församlingen i Helsingfors i samband med sin egen skriba sommaren 2000 – ett beslut hon hade fattat redan fyra år tidigare då hon såg hur roligt hennes brors hjälpledare hade och hur de jobbade.
– Jag vara också lite orolig för min skriba, för det talades så mycket om hur man där skulle ”hitta vänner för livet”. Så jag var rädd för att mista de vänner jag redan hade. Församlingsdelen var jag ju färdigt ivrig över.
Med till skriban tog hon sin barnatro som närts av Barnens Bibel och kvällsböner hemma. I dag har den tron utvecklats till en stor del av hennes personlighet.
– Jag har kommit underfund med att man måste bearbeta sin tro och omforma den så att den passar en själv. Stommen måste man ha från församlingen, men man måste själv anpassa den, säger hon.
Hon ber gärna och försöker gå i gudstjänsten, gärna på nya orter och i olika kyrkor. Även om hon inte kan gå till kyrkan är det skönt att veta att gudstjänsten och församlingen finns där.
– För mig är det centrala i tron förlåtelsen, att ta hand om medmänniskor helt konkret, att fundera på hur man bemöter andra och så ödmjukhet. De frågorna är för mig centralare än moral och etik.
I det senaste församlingsvalet blev Christina Elving suppleant i församlingsrådet i Norra svenska församlingen. Hon har redan hunnit sitta med på några möten, och hon upplever arbetet meningsfullt.
– Jag har inte behandlats som mindre vetande fast jag är ung och ny. Jag får säga vad jag tycker och har fått en viss mötesvana.
Efter valet blev hon också ordförande i församlingens ungdomsdirektion där hon suttit som ordinarie medlem sedan 2005.
– Det passar bra för jag har varit med så länge. Vi funderar kring ungdomsarbetet, vad församlingen ska satsa på. Alla större projekt diskuteras där.
Läs mera i Kp 15/2008.