Det låter glamoröst, men med glamouren följer ett stort ansvar, säger Tomas Sandell om sitt jobb som lobbare i Bryssel med religiösa frågor som specialnisch.
Tomas Sandell växte upp i Karleby. I dag bor han i Helsingfors, men reser ofta till Bryssel. Och namnet till trots är han inte släkt med någon av prästerna Sandell i Borgå stift. |
När Tomas Sandell växte upp i Karleby fanns det inget som tydde på att han skulle bli en central person i kristna EU-kretsar – eller?
– Mina föräldrar var varmt troende och aktiva inom Kyrkans ungdom, men själv var jag inte så intresserad av traditionell kristen verksamhet. Jag är ingen grubblare, jag är mera den som fått tron med modersmjölken.
Mer konkret blev tron för honom under studietiden då han hade syskon som hade mera dramatiska upplevelser av personlig omvändelse. Då upptäckte han att det fanns ett större djup i kristendomen än han anat.
Tomas Sandell studerade statsvetenskap i Åbo och inledde en karriär som fristående konsult i EU-frågor år 1994.
– Jag har alltid haft som princip att inte vara i ett fack. Jag har sysslat med det som jag tycker är intressant, och så har jag hittat någon som betalar för det, ler han.
I början av sin EU-karriär sysslade Tomas Sandell med finlandssvensk intressebevakning, numera är hans nisch civilsamhällsfrågor i allmänhet med speciell inriktning på den religiösa dialogen i Europa.
– Jag utför beställningsuppdrag för organisationer och stiftelser. Jobbet går ut på att dricka kaffe, äta middag, diskutera, skaffa information och vara med och påverka. Att samla argument och fakta.
Alla frågor Sandell driver har han inte ett personligt intresse för, men han jobbar aldrig emot sin egen övertygelse. En fråga som engagerar honom personligen är Israel-frågan.
– Efter att jag jobbat ett tag i Bryssel märkte jag att det inte fanns någon som drev frågor som hade att göra med antisemitism och antisionism. Det kändes märkligt. Hela EU-idéen föddes ju efter Förintelsen.
Läs hela profilen i Kp 10/2008.