Hatet höll honom vid liv

Människa. – Många i fängelserna vill höra uppmuntrande ord. Likaså på sjukhus och på gatan. Ibland frågar jag: Har du sagt att du älskar din familj? ”Nej, men nog vet de det, blir svaret.” Säg det! Inte ens den finaste Ferrari fungerar utan bensin. 1.3.2008 kl. 00:00

 

 
 

I Tim Guénards barndom gick allt fel. Han berövades hälsa, hem, kärlek, skola. Till sist var det hatet som höll honom vid liv. Men The Big Boss sände människor i hans väg som vände den onda spiralen. Idag är han familjefar, driver ett hem för vinddrivna ungdomar och reser runt i världen för att ge människor hopp.

– När jag bodde på gatan drömde jag om ett hus att ta emot hemlösa i, säger fransmannen Guénard. Det har jag nu. Först tog vi emot drogmissbrukande ungdomar i vårt hem. Våra två äldsta barn accepterade det, men vårt tredje protesterade, hon tyckte det blev för oroligt. Då byggde vi skilda små hus i närheten. Egentligen mycket bättre, ungdomarna får ta mer ansvar.

De två böcker han skrivit om sitt liv, Starkare än hatet och Min andra chans, har gjort honom känd. En vecka i månaden under tio av årets månader är han på resa. Före besöket på Borgrock i Borgå i början av februari var han i Mexico och Japan. Ofta besöker han fängelser. Han vet vad det är att vara instängd.

– I fängelserna brukar jag säga att jag älskar den som bär hat i sig. Hatet är som en tung ryggsäck. Men det går att lägga den av sig och ta en lättare väska. Det kallas hopp, lust att leva.

Gick 500 kilometer längs järnvägen

– Ögon är som väderlek, säger Guénard, de är varma eller kalla. Den man älskar ser man på. Det lärde jag mig när jag som barn låg tre år på sjukhus. Andra fick besök, jag fick det aldrig. En gång stal jag en presentpappersbit. På den fanns en liten björn som vinkade åt mig och sade både hej och godnatt.

– Jag var avundsjuk på de andra barnen. Jag längtade efter pappa och hatade honom.

Under den här tiden fäste jag han sig vid hatet, det hindrade honom från att ta sitt liv.

– Jag var en sjuk som aldrig klagade. På nätterna övade jag mig att gå igen. När jag kunde det blev jag sänd till ett barnhem och senare till ett mentalsjukhus. De kom till att jag inte var tokig. Av mina teckningar drog de slutsatsen att jag var intellektuell, men störd. Från ett barnfängelse rymde jag och gick 500 kilometer längs järnvägspåren för att gömma mig i Paris.

Hatade och slogs

Han talar eftertänksamt. Fokuserar på det som gav rot till förändring. Första gången någon sade till honom att Gud kom för de fattiga såg han rött. Det han sett tydde mest på att Gud var på semester.

– Ett och ett halvt år i tonåren sov jag under en buske vid Eiffeltornet eller i ett cykelgarage om det var för kallt. En natt höll råttorna mig vaken. På morgonen satte jag mig bredvid en man på gatan. Jag somnade och föll över tidningen han läste. Mannen började prata med mig.

– Jag var fjorton år och hade inte gått i skola. Men Monsieur Lyon visade mig bokstäver och efter sex månader kunde jag läsa. Monsieur Lyon var min första gåva av The Big Boss. Han lärde mig nyfikenhet och den drivs jag ännu av.

Läs mera i Kp 9/2008.

Kerstin Haldin-Rönn



POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00

SANKT OLAV OSTROBOTHNIA. Arbetet med att utveckla pilgrimsleden Sankt Olav Ostrobothnia har inte tagit slut, även om biskop Bo-Göran Åstrand nu invigt både leden och pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan i Vasa. 28.9.2024 kl. 18:38

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Borgå stift kommer att få två nya präster i slutet av oktober. Bland annat det meddelar domkapitlet i Borgå stift. 27.9.2024 kl. 17:51

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Jan Nygård blir ny tillförordnad kyrkoherde i Larsmo. Domkapitlet har förordnat Nygård att efterträda Max-Olav Lassila som går i pension. 27.9.2024 kl. 17:26

KYRKHELG NORD. Kyrkhelg Nord är kaffe, glass och vänner. Men också Ray Baker som både ursäktar och uppmuntrar konservativa kristna. Det övergripande temat under årets kyrkhelg kan sammanfattas som ”anpassa er inte”. 26.9.2024 kl. 11:05

podcast. Bröllopskollektivet varvar snack om estetik och fix med reflektioner kring relationer. – Att man bråkar betyder inte att man har ett dåligt förhållande, utan att man har ett förhållande, säger Saara Schulman. 25.9.2024 kl. 17:10

KYRKHELG NORD. Då Ray Baker tar till orda under inledningsmötet av Kyrkhelg Nord ger han kängor åt såväl Mark Levengood som bibeltrogna konservativa kristna. 20.9.2024 kl. 21:10

HAVSNÄRA. Äventyrslusten och kärleken till havet har fått Mikael Hagman att korsa Kvarken i sin öppna båt när han pendlar till jobbet i Umeå. – Jag tycker om spänning i livet och sommartid är arbetsresorna mina utflykter, säger han. 19.9.2024 kl. 13:40

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsens tjänstemän fick rapp: Uppmanades snabba på omställningen för att banta ner gruppen av dyra centrala ämbetsverk inom kyrkan. Esbobiskopen Kaisamari Hintikka övervakar arbetet. 18.9.2024 kl. 16:20

mat. När Thomas Lundin är utmattad lagar han mat. – När jag är helt slut gör jag ett långkok på två timmar. Då kan jag inte störas med jobbsamtal. Jag är i stunden, jag lyssnar på musik. Jag hör ju hur provocerande det här låter! 18.9.2024 kl. 11:58

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43