Gud botade - nu vill hon hjälpa

Människa. Sju cancerdiagnoser är den osannolika statistiken för Harriet Klar. Lika många gånger har hon orkat se framåt. Under den tyngsta tiden var det diakonissan som hjälpte henne att orka. 29.2.2008 kl. 00:00

 

 
Harriet Klar vill anvnda sitt liv till att hjälpa andra.

– Jag har direktkontakt uppåt, det har jag verkligen, förklarar Harriet Klar från Esbo sin överlevnadshistoria. Sju olika sorters cancerformer har hon överlevt, alla treor i en skala från ett till tre som mäter hur allvarlig sjukdomen är.

Livet som cancerpatient började när hon var tretton. Då insjuknade hon i lymfkörtelcancer och läkarna gav henne två månaders levnadstid, men hon tillfrisknade efter ett år av behandlingar på sjukhus. När cancern förnyade sig redan när hon var femton fick hennes föräldrar rådet att inte berätta för henne hur allvarligt läget var.

– Men nog förstod jag att det var allvarligt när kompisarna runtomkring mig på avdelningen började dö.

Harriet klarade sig. Tillfrisknandet var snudd på mirakulöst, och läkarna förundrades.
– De sa att jag aldrig hade överlevt om jag inte hade varit så utåtriktad och glad.

Kallades cancerbobban

Den långa frånvaron gjorde skolgången besvärlig, inte minst för att hon blev retad då hon återvände.

– De kallade mig för cancerbobban, minns Harriet, som fick byta skola till Steinerskolan.

De erfarenheter hon hade med sig gjorde att hon inte vågade berätta för någon att hon hade varit sjuk. I stället drog hon sig tillbaka och gick i många år med höga kragar och scarfar för att dölja sitt operationsärr.

– Jag fick som ett skal omkring mig för jag skämdes för min sjukdom, berättar hon.

Det dröjde många år innan följande cancerdiagnos kom, men före det fick hon ett annat chockbesked. Vid aderton års ålder sa läkarna att hon inte kommer att kunna få barn och rådde henne att göra abort om hon blev gravid. Barnet skulle med säkerhet bli handikappat.

– Jag hade träffat min man när jag var sjutton och när jag blev tjugotre lade jag händerna i kors och sa till Gud att jag ville ha ett friskt barn. ”Hjälp nu mig”, bad jag.

Bönen hade verkan, för 1977 föddes hennes son Thomas helt frisk. 1991 föddes hennes andra son, Christoffer, också han helt frisk.

– Thomas är aktivt troende, säkert för att jag bad så mycket när jag väntade honom, skrattar Harriet.

En rödhårig ängel

1994 drabbades Harriet av livmodercancer och opererades. Därefter följde sköldkörtelcancer och ännu en operation.

– Nej, hur får jag cancer nu igen, det är ju grymt, tänkte jag då. Men jag har inte börjat stirra på mig själv, utan alltid strävat framåt. Det fysiska och psykiska går hand i hand. Man måste ha hopp, annars blir man bara kvar i sängen, säger hon bestämt.

En dag gjorde Harriet en vurpa på parkeringsplatsen och kom inte upp. Hon fördes med ambulans till Jorvs sjukhus, där en läkare sa att hon skulle få åka hem.

– Men medan jag väntade på alla resultat kom en rödhårig sjuksköterska och sa åt mig att säga åt läkarna att jag ville stanna kvar. Jag tyckte det var lite konstigt, men stannade ändå över natten.

Följande dag hade en annan läkare tittat på hennes röntgenbilder och upptäckt att hon hade cancer i njuren.

– När jag ville tacka sjuksköterskan för att hon fått mig att stanna kvar fanns hon ingenstans. Jag har inte hittat henne ännu heller, men jag är säker på att hon var där. Jag tror att hon var en ängel, säger Harriet.

Församlingen hjälpte

Efter en njuroperation drabbades Harriet av hjärtinfarkt, men hämtade sig. Strax därpå upptäckte hon en knöl i nacken som visade sig vara en canceresvulst, och den opererades bort. Det senaste sjukdomsvarvet inleddes i maj i fjol då läkarna upptäckte att hon hade tjocktarmscancer. När den opererades visade det sig att cancern hade spritt sig och att hon hade metastaser i levern också. Därför opererades också 30 procent av levern bort.

– Den sista gången tog hårt på mig, för jag var så sjuk. Jag var jättedeppig och fick kontaktuppgifter till Hucsens hjälptelefon. När jag ringde dit och ville ha stöd fick jag bara svaret att man inte kan operera levern. De uppmanade mig tala med min läkare och avslutade sedan abrupt samtalet, minns hon.

– Då ringde jag till församlingen.

Det samtalet har hon inte ångrat. Diakonissan kom på hembesök på kort varsel, och har fortsatt att vara Harriets stöd sedan dess.

– Fler människor borde få veta att det finns så fin hjälp att få i församlingen. Jag hade aldrig tänkt på det själv.

En god gärning om dagen

Harriets recept för att orka kämpa är att tänka mer på andra än på sig själv.

– Det känns bra att kunna hjälpa. När jag får ge något åt andra så får jag det själv. Om jag varje dag gör en god sak så har jag det bra.

Hjälparviljan kanaliserar Harriet genom lokalpolitik. Hon är bland annat suppleant i stadsfullmäktige i Esbo och känner speciellt för de äldre. Genom sin suppleantplats i äldrerådet har hon bland annat kunnat hjälpa seniorerna att hitta en ny träffpunkt när staden drog in pengarna för tisdagsmöten på Logen i Gröndal.

– Jag bad till Gud att han skulle hjälpa mig att kunna erbjuda något alternativ, för det är ju så viktigt att de får träffas. Ett tu tre kom jag på att kapellet i Karabacka kunde vara en lösning, så jag ringde kyrkoherden.

En halv timme senare ringde han tillbaka och hade ordnat saken.

– Gud har botat mig och jag vill använda min tid här till att hjälpa och göra gott. När det är min tid så far jag, men jag ber alltid att Gud ska ge mig styrka.

– Jag är så tacksam för alla de människor som har bett för mig, till och med människor som jag inte trott att ber över huvudtaget.

Mira Strandberg



Helsingforsförsamlingarna var snabbt ute med sin röstningsprocent – som sjönk.

FÖRSAMLINGSVALET. Den nedåtgående trenden för röstningsprocenten i församlingsvalet fortsätter. Enligt de första siffrorna dagen efter valet använde bara var åttonde församlingsmedlem sin röst. Den preliminära röstningsprocenten är 12,7 procent. 21.11.2022 kl. 00:01
Sonja Djupsjöbacka (till vänster) och Cecilia Åminne är lärare och röstmagneter. De vill jobba för en välkomnande församling och ökad delaktighet för medlemmarna.

FÖRSAMLINGSVAL. En välrepresenterad grupp bland dem som fått mycket röster i församlingsvalet på svenska är lärare. En av dem är Cecilia Åminne i Jakobstad. En pedagogisk blick på kyrkans röstningssystem lämnar en del övrigt att önska; framöver skulle hon gärna se direktval av kyrkomötesombud och biskopar. – Det är jätteskumt att säga att alla är lika värda, men sedan får alla inte rösta. 20.11.2022 kl. 22:39
Stabil röstning i Pedersöre, men långt ifrån kyrkoherdevalet 2021

FÖRSAMLINGSVALET. Församlingen var en av de få i Finland som höjde röstningsprocenten sedan församlingsvalet 2018. 20.11.2022 kl. 22:20
Anna Simonsen röstade i Borgå. – Om jag inte röstar så är det andra som bestämmer i kyrkan

FÖRSAMLINGSVALET. Församlingsvalet är på gång under dagen. Röstningslokalerna stänger klockan 20. I Borgå röstade Anna Simonsen, 56, som medlem i kyrkan för första gången i livet. Med sin röst ville hon motverka den skeva representationen i kyrkan. 20.11.2022 kl. 13:48
Rose-Maj Friman har varit chef för sjukhussjälavården i Vasa.

KYRKOHERDETJÄNST. Kyrkoherdetjänsten i Korsnäs församling har nu fått en sökande: pastor Rose-Maj Friman, som är chef för sjukhussjälavården i Vasa. 18.11.2022 kl. 13:40
För Giséla Linde blev kursen Livsstegen en kraftfull livsinventering.

mariehamn. När Giséla Linde gick kursen Livsstegen fylldes hon av vördnad över hur mycket vi orkar med – och hur mycket kraft vi har. Hon fick också syn på att kyrkan ofta står för en mer generös blick än världen utanför. 16.11.2022 kl. 10:42
Helena Rönnberg är kaplan i Sibbo svenska
församling och leder där tolvstegsgruppen ”Steg för livet”, där man inte behöver ha något särskilt beroende.

GUDSBILD. När Helena Rönnberg växte upp var Gud en sträng far som krävde ständiga prestationer – och matade hennes egen perfektionism. Idag är Gud bara en sak för henne: kärlek. 14.11.2022 kl. 15:13
Centralförvaltningen ska ha sina pengar. Kyrkomötet backade lättnader.

ekonomi. Församlingarna får inte de utlovade sänkta pensionsavgifterna. Kyrkomötet ansåg att vi lever i osäkra tider och ändrade sitt beslut från i fjol höstas. Pengarna ska betalas till Helsingfors som förut. 11.11.2022 kl. 16:38
Den lilla missionsorganisationen Ely:s missionär Kari Tynkkynen arbetar som kyrkoherde i tre församlingar i Estland.

mission. Den lilla utbrytargruppen ur SLEY fick inte officiell status helt utan gnissel i kyrkomötet och biskopsmötet. 11.11.2022 kl. 13:50
När saker är svåra att greppa kan humorn ha en viktig uppgift, anser Alfred Backa.

KOMIKER. Komikern och författaren Alfred Backa räds inte utmaningar. När han fick frågan om han vill underhålla Borgå stifts alla präster med en show blev svaret naturligtvis ja. 10.11.2022 kl. 16:08
Krångligt att sålla fram "våra viktigaste psalmer", ansåg kyrkomötet.

psalmbok. Nej, kyrkan ska inte slå fast vilka psalmer som hör till finländsk allmänbildning. Kyrkomötet i Åbo röstade ner initiativet direkt. 9.11.2022 kl. 16:33
Förhandsröstningen avslutas lördagen den 12 november.

FÖRSAMLINGSVAL. Igår började förhandsröstningen i församlingsvalet. Valdagen är den 20 november. 9.11.2022 kl. 12:21
Hedvig Långbacka har jobbat med radioandakter i sexton år.

radio. – Radions styrka är att berätta sådant människor inte visste de vill veta, säger Hedvig Långbacka. 22.11.2022 kl. 09:00
Regissören Klaus Härö säger att vi lever i en tid där vi är tvungna att lära oss tacksamhet.

film. Kyrkpressen har mött regissören Klaus Härö i en pratstund om åldrande, kärlek och hur man ska lyckas balansera mellan bitterhet och tacksamhet. I höst är han aktuell med filmen My Sailor, My Love. 9.11.2022 kl. 09:00
Helgens långvägagäst, Blackrockstar eller Rivelino, flög in från Holland för att tala och uppträda för Höstdagspubliken.

HÖSTDAGARNA. Se mera bilder i artikeln! 7.11.2022 kl. 20:12

Under namnet Mindyjoysbokhylla inspirerar Mindy till läsning på Instagram och Facebook.

litteratur. Till hög, till låg, till rik, till arm – det finns en läsupplevelse för varje julfirare. Bookstagrammaren Mindy Svenlin (@mindyjoysbokhylla) ger förslag på lämplig litteratur utgående från olika situationer. 21.12.2023 kl. 17:21
Intervju med Kateryna Dunjak utanför Kiev i december 2019. Här besöker Dunjak döttrarnas grav. Anna-Lena Laurén till vänster.

RAPPORTERA FRÅN UKRAINA. Ukraina har offrat mycket, men landet måste offra ännu mer, säger Anna-Lena Laurén, som tvingats lämna Ryssland och nu rapporterar från Ukraina. Hon ser mörker och uppgivenhet under sina reportageresor, men också hopp och glädje. Och vad gör människor när de inget kan göra? De ber. 21.12.2023 kl. 13:26
Några av Mark Levengoods livs mest meningsfulla jular var när han arbetade på långvården med gamla människor.

jul. Mark Levengood bär på en längtan om någon som bär en när man inte själv orkar. – Det finns ögonblick där jag uppfattar julen som ett mirakel. 23.12.2023 kl. 18:58
Som en del av försoningsprogrammet tar Musalaha deltagarna ut på utfärder i öknen. Den här bilden är från ett tidigare år.

FÖRSONING. Sann försoning innebär ett erkännande av rättvisan och av maktdynamiken, anser man inom organisationen Musalaha. Därför utmanar man det som sker i Israel och Gaza just nu. – Just nu behövs försoning mer än någonsin, säger Wasim Nasser. 19.12.2023 kl. 10:00
Många av oss känner oss särskilt ensamma kring jul, det är inget man är ensam om säger pastorn Markus Österlund.

JULGEMENSKAP. Du är inte ensam om att vara ensam och vi är alla lite fattiga, åtminstone i anden. Det fastslår pastor Markus Österlund. 18.12.2023 kl. 15:59