En känsla av vanmakt

Ledare. Nr 9/2008. Dramatiken kring Stora Ensos cellulosafabrik i Kemijärvi har engagerat såväl medborgare som landets högsta politiska ledning. En central fråga är vem eller vilka som skall ta sitt samhällsansvar. En del menar att det primärt är Stora Enso, en del att det är regeringen, en del att det sist och slutligen är riksdagen och en del att alla tre aktörer måste dela på ansvaret. 25.2.2008 kl. 00:00

Dramatiken kring Stora Ensos cellulosafabrik i Kemijärvi har engagerat såväl medborgare som landets högsta politiska ledning.

En central fråga är vem eller vilka som skall ta sitt samhällsansvar. En del menar att det primärt är Stora Enso, en del att det är regeringen, en del att det sist och slutligen är riksdagen och en del att alla tre aktörer måste dela på ansvaret.

Det problematiska med frågan vem som skall bära samhällsansvaret är att den förutsätter att vi vet svaret på en annan fråga, nämligen vad som egentligen avses med samhällsansvar.
Ett företag kan knappast förutsättas ta ansvar för att det finns ett bestämt antal arbetsplatser, att människor på en bestämd ort har tillgång till arbete, att det kan tryggt kan leva ett helt och fullt liv också utan en arbetsplats och så vidare.
Vad är alltså ett företags samhällsansvar?

Den frågan måste också regeringen som ägare i ett företag ställa sig. Den kan ju knappast utan stora svårigheter påföra ”sitt” företag ansvar utöver det som gäller generellt för alla företag.
Därför bör man för det första definiera vad som avses med samhällsansvar, för det andra analysera och bedöma om det ansvaret kan påföras företag och för det tredje bestämma sig för om så skall ske eller inte.

Det man i dag torde kunna säga är att allt detta åtminstone till största delen är ogjort. Alla talar om samhällsansvaret som något mycket viktigt och bekänner villigt att det är någon annan än man själv som skall bära det.
Resultatet är att medborgarna får en känsla av vanmakt. Om varken de som har den ekonomiska makten eller de som har den politiska makten vill eller kan ta samhällsansvar, vem kan då göra det?

Är det kanske de som varken har den politiska eller ekonomiska makten, alltså de som är mer eller mindre maktlösa? Alltså vi vanliga människor, medborgare?

Av den pågående diskussionen att döma är svaret på den sista frågan ja.
Då uppstår nya frågor. En av de viktiga är om den som inte har makt ändå har möjlighet att ta ansvar. Förväntas men ta ansvar för något innebär det ju i allmänhet att man också har möjlighet att påverka det som man tar ansvar för. Som till exempel för barnets fostran eller för att ett projekt förverkligas.

I fråga om samhällsansvaret förefaller det vara så, att de som skall ta ansvar för barnet får lov att göra det medan barnet växer upp på ett helt annat håll och i en omgivning som de inte kan påverka. Eller ta ansvaret för ett projekt som andra planerar och verkställer.
Det är alltså ingenting att förundra sig över att känslan av vanmakt växer och blir allt djupare. Det är helt naturligt och självklart.

Att det är som det förefaller bero på att också herrarna har en herre.
De som utåt representerar den ekonomiska makten måste beakta sina herrar som kollektivt betecknas som ”ägarna”. Det är de som kräver ännu bättre resultat, ännu större vinster, ännu mera avkastning.
Vad dem beträffar kan man inte säga mycket annat än att loppet förefaller vara kört. Om de inte gör som ”ägarna” vill ersätts de med andra som är villiga att ta skeden i vacker hand. Det är enkelt och rättframt.

Beträffande dem som å folkets vägnar utövar den politiska makten är situationen däremot förbryllande. Deras herre borde folket och dess bästa.
Alltså hela folket och allas bästa.
Ändå ser det ut som om också de politiska beslutsfattarnas egentliga herrar är samma ”ägare” som styr och ställer inom den ekonomiska sektorn.

Det som behövs är därför något av en kopernikansk revolution. I stället för att mer eller mindre allt kretsar kring och bedöms i euro måste människan placeras i centrum. Det viktigaste får inte vara vad som är bäst för ekonomin, utan vad som är bäst för människan och för Guds skapelse som helhet.

Stig Kankkonen



Magnus och Anna Dahlbacka under utgivningsfesten Maralal i december.

bibelöversättning. Sedan 2004 har Kronobyborna Magnus och Anna Dahlbacka arbetat med att översätta Bibeln till samburu. De fick börja från början. Först fick de lära sig språket, sedan skapa dess skriftspråk. 13.1.2020 kl. 11:53
Kronoby kyrka var välfylld när den nybildade församlingen höll sin första mässa på söndagen.

församlingssammanslagning. – Historiens vingslag går över vår bygd, konstaterade Anders Store när han som nyinstallerad kyrkoherde höll sin första predikan i nya Kronoby församling på söndagen. Vid årsskiftet gick Terjärv, Nedervetil och Kronoby samman till en församling. 5.1.2020 kl. 15:28
Att Johan Myrskog började skriva lovsånger handlar delvis om hur hans egen tro och Gudsrelation utvecklats.

lovsång. När musiker från Petrus församling i Helsingfors släpper ett nytt album är målet inte att skapa hitsinglar – utan att göra lovsångsmusik som känns relevant i Finland år 2020. 30.12.2019 kl. 16:14
Nu när papperstidningen utkommer bara varannan vecka vill redaktionen satsa lite mer på webbsidan.

layout. Kyrkpressens webbsida har genomgått en liten ansiktslyftning. 27.12.2019 kl. 10:02
Personintervjuer och nyheter toppar listan på de mest lästa artiklarna år 2019.

Kyrkpressen.fi. Vi har rankat dom mest lästa webbartiklarna – i toppen ligger människoöden, bråk och biskopsval. 27.12.2019 kl. 09:08

julevangeliet. Vi har alla hört Reidar Wasenius, till exempel när vi åkt tåg eller ringt någon som talar ett annat samtal. Hör honom läsa julevangeliet! 19.12.2019 kl. 19:40
Hanna Lagerström kallar sig språknomad.

julevangeliet. Dialekten är Hanna Lagerströms hjärtespråk, det språk hon använder när hon rappar – och nu också när hon läser julevangeliet. 19.12.2019 kl. 12:00
– Folk frågar när jag ska hänga upp dem. Jag är ju illa tvungen att göra det. Det har blivit en tradition, säger Stefan Barkar

jul. Ibland kan det uppstå en smärre trafikstockning framför familjen Barkars hus i Forsby, Pedersöre. Bilister stannar upp för att beundra och fotografera julbelysningen på tomten. Huset som ligger längs landsväg 741 mellan Jakobstad och Lappajärvi har blivit något av en lokal sevärdhet. 19.12.2019 kl. 17:21
Mia Anderssén-Löf är kyrkoherde i Nykarleby församling.

utnämning. Det är uppenbart att vi i stiftet behöver fler kvinnor på ledande poster, säger biskop Bo-Göran Åstrand på tal om att Mia Anderssén-Löf valts till kontraktsprost i Pedersöre prosteri. 19.12.2019 kl. 17:12

profilen. Såväl biskopen som ett antal kyrkoherdar och akademiker känner honom som sin religionslärare. Egentligen ville han bli biolog, men många små ögonblick stakade ut vägen till Sursikbacken. 21.12.2019 kl. 17:15
Julen bryter av mot vardagen och slitet. Därför känns den så viktig för många av oss, säger Maria Sundblom Lindberg.

Familjejul. Kompromiss är julens ledord nummer ett, säger prästen och familjeterapeuten Maria Sundblom Lindberg. 19.12.2019 kl. 00:01
Eva Biaudet önskar sig stöd för de mänskliga rättigheterna i julklapp.

julfirande. Eva Biaudet läser julevangeliet varje jul. Hon tilltalas av moderskärleken, men påminns också om att Maria, Josef och det nyfödda barnet var en familj på flykt. 19.12.2019 kl. 00:01

profilen. Som tonåring ville Elefteria Apostolidou byta tillbaka till den ortodoxa kyrkan som hon döpts i. Men istället blev hon konfirmerad, blev hjälpledare, skrev religion i studenten och sökte in till teologin. En måndagsmorgon i butikskassan visste hon: Jag vill bli präst. 16.12.2019 kl. 16:13
När han mådde så dåligt att färgerna försvann ur hans liv började Matti Aspvik fotografera.

Depression. Vi är alla beroende av något, vi är alla missbrukare, säger Matti Aspvik. 13.12.2019 kl. 17:25
Han kallar sig en rastös rebell som hittat hem. Magnus Persson, tidigare pastor i partykyrkan United är nu lutherska präst.

präst. Han var pastor i en uppmärksammad och framgångsrik pingstförsamling i Malmö. Men ändå saknades något. Det var startskottet för en resa som ledde till Luther och till Evangeliska-Fosterlands Stiftelsen, EFS. Idag är Magnus Persson prästvigd och anställd av EFS. 13.12.2019 kl. 16:05

Noora Karjaluoto söker fram gamla färglager i S:ta Birgitta kyrka i Nykarleby

KYRKRENOVERING. De senaste åren har det skett en generationsväxling på museiverket som innebär att inställningen till vad som kan tillåtas då kyrkorna renoveras har förändrats. När Lundo medeltidakyrka renoverades i höst ersattes kyrkbänkarna av moderna lösa stolar. 9.1.2023 kl. 12:02
– Försök att vålla religiöst inbördeskrig, säger religionsvetaren Tornike Metreveli.

KRIGET I UKRAINA. Ryssland hoppades på att skapa ett religiöst inbördeskrig mellan ortodoxa i Ukraina – men misslyckades, säger religionsvetaren Tornike Metreveli i Lund. 5.1.2023 kl. 18:00
Kyrkans Utlandshjälp stöder i ukrainska Tjernihiv att skola och utbildning ska fungera för barnen, trots kriget.

KYRKANS UTLANDSHJÄLP. Med 10 miljoner euro insamlat för Ukraina har Kyrkans Utlandshjälp slagit alla tidigare insamlings­rekord. Vid årsskiftet blir Afrikaerfarna Tomi Järvinen chef för hjälporganisationen. 5.1.2023 kl. 14:31
Soc & koms rektor Tuomas Martikainen har jobbat i krysset religion–samhälle.

MÅNGKULTUR. Svenska social- och kommunalhögskolan får med Tuomas Martikainen en religionsvetare som ny rektor. Generationer av social­arbetare och journalister har utbildats vid skolan, men i dag arbetar man också med frågor om relationer mellan etniska folkgrupper. 30.12.2022 kl. 14:16
Ulf Lundell och Eva Dahlgren.

psalmer. Svenska kyrkan fick över 9 000 förslag på nya psalmer när den rikssvenska psalmboken ska förnyas och revideras. 4.1.2023 kl. 11:11