På barrikaderna för handikappades rättigheter

Människa. Ge upp? Begreppet finns inte i Gunilla Sjövalls vokabulär. Hela sitt liv har hon strävat framåt – om det sedan gällt studier eller handikappades rättigheter. – Någon måste ju gå först, varför inte jag? 22.2.2008 kl. 00:00

Ge upp? Begreppet finns inte i Gunilla Sjövalls vokabulär. Hela sitt liv har hon strävat framåt – om det sedan gällt studier eller handikappades rättigheter. – Någon måste ju gå först, varför inte jag?


Gunilla Sjövall är van att kämpa för sin sak. Handikappades rättigheter är ett tema hon jobbat för i hela sitt liv.

– Jag hade en underbar barndom. Mina föräldrar ville att jag skulle få samma upplevelser som andra barn. Kanske var det därför som åren i Invalidskolan i Brunakärr blev så jobbiga för henne. Skolan var en egen värld, där eleverna behandlades som patienter och vårdades.

– Det var alldeles hemskt. En gång hade vi maskerad och jag hade tagit mammas smink för att jag ville vara fin. Resultatet blev som du kan tänka dig. Personalen reagerade med att tvätta våra ansikten med tvål och nagelborste, minns hon. Och fast det inte var något egentligt fel på undervisningen fick hon nog på fem år. Efter det sökte hon in till läroverk och kom in på ett års prövotid.

– Det var mitt livs skola! Där lärde jag mig vad äkta jämlikhet är. Ingen retade mig och jag var med överallt. När kompisarna på rasten klättrade på berget invid skolan drog de mig med i min rullstol. Och när de fick kvarsittning satt också jag kvar, skrattar hon.

Fördomar stängde dörrar

Efter gymnasiet blev Gunilla den första personen med gravt talhandikapp som ville börja studera språk. Att hon fick back tolkar hon i dag som ett fall av ren och skär fördomsfullhet, en rädsla för något som var nytt och skrämmande.

– I dag skulle det inte längre gå igenom. Speciellt efter den nya grundlagen som förbjuder diskriminering. Till slut kom mamma Hagars professor i fonetik på en lösning. Gunilla ville studera engelska, men fick nej med hänvisning till sina talsvårigheter. Den här regeln gällde enligt universitetet främmande språk, men den kunde inte tillämpas på en persons modersmål. Så efter avklarat inträdesprov blev Gunilla antagen till studier i nordisk filologi och svensk litteratur. Och även om hon mötte motgångar fick hon också uppleva positiva förändringar.

– Hela institutionen för svensk litteratur flyttades till Porthania för min skull, för där var det lättare att röra sig med rullstol, berättar hon.

Från elektrisk dörr till lagförnyelse

För att bana väg för andra handikappade i studier och samhälle var hon år 1973 med om att grunda föreningen Kynnys ry - Tröskeln r.f., där hon senare jobbade som utbildningssekreterare i sjutton år. Föreningen började som en studentförening i den andra grundaren, Kalle Könkköläs, anda.

– Han brukade säga att världen inte förändras om vi inte förändrar den. Och på den tiden var vår värld Helsingfors universitet. Vårt första mål var att få en elektrisk dörr och invalidtoaletter till universitetets huvudbyggnad. Det var de synliga trösklarna som lätt kunde åtgärdas.

Värre var det med de osynliga trösklar som ännu i början av 1970-talet bland annat innebar att handikappade utbildades till sömmerskor och tv-installatörer även om deras händer inte fungerade. Men på sikt har Tröskeln r.f. haft stor inverkan.

 – Vi kunde påverka Finlands lagstiftning. När offentliga byggnader byggs eller renoveras måste man numera ta handikappade i beaktande.

– Kalle Könkkölä satt i riksdagen när lagen om service och stöd på grund av handikapp stiftades. Med sin egen verksamhet kunde han visa vad det betydde för en människa att ha en assistent.

Det viktigaste de gjorde på 1970- och 1980-talen var enligt Gunilla att visa att ett handikapp inte är ett hinder, utan en utmaning.

– Vi visade att det är omgivningen som gör oss handikappade, inte den skada vi råkar ha.

Som exempel nämner hon sina sex år som frilansredaktör med ett eget program på Rundradion.

– Jag var troligtvis den enda redaktören i världen som inte kunde använda sin egen röst i sina program. Men med hjälp av mina utomstående ”röster” var det inget problem.

Läs mera i Kp 8/2008.

Mira Strandberg



ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09
Ett stenkast från tågstationen i Åbo driver ett gäng birgittinsystrar ett gästhem.

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43
”Om palestinierna kan hata oss så, är det deras sak att bygga upp förtroendet på nytt”.

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29
Mohammed Nasser i Borgå ska aldrig ge upp sitt blåa palestinska flyktingspass.

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55
Att vara ung har varit en del av Eva Kelas identitet.

UTSEENDE. Eva Kela blev förskräckt när hon plötsligt såg sig bli en ”medelålders tant” och gjorde ett tv-program om det som hon aldrig trodde skulle drabba henne själv. 19.2.2024 kl. 16:41
Lars Lundsten är docent och förtroendevald i Johannes församling.

Kolumn. Då jag skriver dessa ord är det några dagar kvar tills valet till kyrkomöte. Då du läser dessa ord är valet över och vi har fått en ny samling människor som får fatta beslut om kyrkans framtid. 19.2.2024 kl. 08:00
Mia Anderssén-Löf omvald; Torsten Sandell ny i kyrkomötet

KYRKOMÖTET. Mia Anderssén-Löf och Torsten Sandell blir prästombud i det nya kyrkomötet. De försvunna präströsterna från Åland dök upp under veckoslutet efter att ha varit borta i posten. 19.2.2024 kl. 11:56
Sven Grankulla är ordförande
för den arbetsgrupp som utrett framtidsalternativen
för de laestadianska bönehusföreningarna inom LFF.

Nattvard. Den möjlighet kyrkolagen ger att fira nattvard utanför kyrkorummet kan minskalaestadianernas behov att bilda egna församlingar. 16.2.2024 kl. 12:41
Tre av fyra lekmannaombud är nya: Martina Harms-Aalto, Anita Ismark och Olof Widén

KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44

KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14
Man kan skriva ut och sätta upp kalendern på väggen eller på kylskåpet, tipsar Emelie Wikblad.

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19
Församlingen och körerna bidrar till att Alex Pollock trivs i Jakobstad.

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58
– Sista dagen på klostret visade en av nunnorna oss Heliga Birgittas rum. Där i rummet nedkallade hon välsignelsen över oss. Det var starkt. Den välsignelsen följde med mig hem, säger Eva Andersson.

profilen. Eva Andersson har varit i ropet sedan hon stickade vantar till påven. Färre vet att hon också räddat hundar i Korea och extraknäckt som risleverantör. 7.2.2024 kl. 13:40
Modet att våga – som att delta i The Voice – har kommit senare i hans liv.

ETT GOTT RÅD. Christer ”Chrisu” Romberg önskar att hans femtonåriga jag hade fattat att man kommer bara en bit på vägen med talang. Han är aktuell i sångtävlingen The Voice of Finland på teve, men han är också ungdomsarbetsledare i Sibbo svenska församling. I sitt jobb umgås han mycket med konfirmander, alltså 15-åringar. 7.2.2024 kl. 10:00

Ungdomsfoto på Yvonne ”Vonna” Terlinden. Hon installerades i slutet av maj som kyrkoherde i Karis-Pojo svenska församling.

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00
Lina Forsblom, här med hunden Lewis, har överlevt två livshotande sjukdomar.

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18
Närheten till kyrkan förblir viktig.

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00
"För att bevara hoppet: möt din egen skuld och välj handling. Påminn dig själv och andra om att det finns hopp så länge vi agerar, för det finns det! Och hopp är en kollektiv kraft."

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28