Om en ungdomsgeneration omfattar tre år så har Gun mött sex, sju generationer, i Borgå och tidigare i Pargas.
Långa soffor med granna kuddar, på golvet ett pingis- och ett biljardbord. Affischer med ”Höstdagarna” på väggen. Gruppfoton med de två senaste årens fyra hundra konfirmander. ”UV” – ungdomsvåningen en trappa upp i församlingshemmet vid Runebergsgatan är gemensam egendom för generationer av borgåbor. I soffan sitter ungdomsarbetsledaren Gun Geisor.
– Gud tyckte jag skulle passa till det, säger hon med ett skratt om sitt yrke. Gud har alltid funnits i hennes liv, att kunna hjälpa någon närmare Gud har alltid varit viktigt för henne.
Gun Geisors inställning till gudstjänsten är kluven. Hon gillar den – för hon kan språket. Men hur är det med ungdomarna? Foto: Christa Mickelsson |
Hennes story börjar i Ekenäs där hon gick med farfar till missionsförbundets söndagsskola. Under skoltiden hörde hon till ett kompisgäng på fem som träffades hemma hos varann. På fredagarna träffades de i församlingshemmet.
Där måste de göra allting själva. Det lärde henne och kompisarna företagsamhet, men:
– Det som vi så innerligt saknade var en ungdomsarbetsledare. En som kunde ha hjälpt oss att gå lite på djupet.
Tänk att få vara proffs
De små detaljerna avgör. En gång när hon satte ihop programbladet till en ungdomsgudstjänst slogs hon av tanken ”tänk att få göra det här som proffs”.
Tanken var fortfarande bara en dröm efter skolan. En klok mor föreslog ett mellanår på folkhögskolan VNF i Karis på konstlinjen. Det blev ett mellanår till, denna gång på folkhögskolan i Houtskär, när yrkesvalet inte ville klarna.
– Jag lärde mig väva och spela gitarr, minns hon. Och att klara mig bland idel främlingar.
Ännu när hon gick utbildningen på stiftsgården Lärkkulla kändes yrkesvalet osäkert men ”något papper måste man ju skaffa sig”. I dag är hon glad över att hon fick utbilda sig medan undervisningen ännu höll till på ”verkstadsgolvet”.
Praktiken på ett halvt år i Åbo svenska församling var viktig.
– Jag hann både göra bort mig och göra det på nytt. Faktiskt öva mig, minns hon.
Alla börjar från noll
Hennes yrkesroll är ungdomsarbetsledarens, den som tar hand om ungdomar från skriftskolan framåt. Jobba med barn har hon inte samma känsla för, hemma finns fyra pojkar. Det kanske räcker.
Hon har ett femtiotal yrkeskunniga kolleger i stiftet. En ungdomsarbetsledare har sig själv och sin personlighet som arbetsverktyg. Samma regel gäller för alla. I en ny tjänst börjar man alltid från noll.
Ungdomarna finns i skolan. Jobbet startar lämpligen i rektorsrummet. Behöver skolan församlingen som samarbetspartner?
– Säger skolan nej är det nej. Det går inte att klämma sig på. Man får pröva sig fram.
Själv har Gun bara mött positiva rektorer. I skolorna i Borgå har församlingen dels traditionell morgonsamlingar, dels lektionsbesök, temadagar och projekt.
– I varje grej försöker jag få in något av det andliga. Gudsmöte är väl ett lite för stort ord, men lite glänta på dörren till det gudomliga, säger Gun.
Läs mera i Kp 7/2008.