Gud möter vår rädsla

Människa. – Det är på värdegrunden som livet står och faller. Den grund man bygger på är viktigare än karriären, säger Eva-Riise Gundersen. 7.2.2008 kl. 00:00

– Det är på värdegrunden som livet står och faller. Den grund man bygger på är viktigare än karriären, säger Eva-Riise Gundersen.

 
Foto: Isabella Segercrantz

Eva-Riise Gundersen föddes 1937 i Baerum i Norge som yngst av sex barn. Barndomen präglades av Andra världskriget och den tyska ockupationen.

– Det fanns 400 000 tyska soldater i Norge. Man såg dem överallt. Och vi hatade dem!

– När jag nu läst om händelserna i Finland 1918 så känner jag igen atmosfären från min barndom, för vårt krig var också delvis ett inbördeskrig. Man visste aldrig vem som var vän eller fiende. Alla var försiktiga med vad de sa och till vem. De vuxna sa knappt ingenting åt oss barn. Rädslan har haft en stor plats i mitt liv.

Efter kriget gick Eva en dag upp på vinden och hittade tidningar med bilder hon aldrig sett tidigare. Det var fruktansvärda bilder från koncentrationslägren och så var det en bild av Hitler tillsammans med Mannerheim.

– Jag sprang till pappa med bilderna. Han lugnade mig: ”Mannerheim var en stor man och att han skakade hand med Hitler betydde inte att de två var likadana. Mannerheim räddade sitt folk, det var inte alls som i Norge.” Jag andades ut för vi barn satte likhetstecken mellan Hitler och den onde. Men koncentrationslägren förklarade han inte. Det var skräckfyllt att tänka på de bilderna. Jag var ju bara åtta år gammal.

Svårt under ytan

Till det yttre var allt bra i familjen, men under ytan fanns stora svårigheter.

– En av mina systrar insjuknade i schizofreni och det var ångestfyllt särskilt för min mor, som kände att hon misslyckats. Pappa var i chefsställning i affärslivet och arbetet fyllde hela hans liv. Han var ofta på resor. Jag har efteråt tänkt att pappas frånvaro var en av orsakerna till att pojkarna i familjen hade det kämpigt. De saknade förebilder. Dessutom hade pappa inga förebilder själv i papparollen för han hade i tidig ålder förlorat sin egen far.

– Min mor blev allt mer kritisk mot allt och alla. I botten fanns hennes skuldkänslor. Det kändes jobbigt i synnerhet som mina föräldrar under mellankrigsåren tagit intryck av Oxfordrörelsen och hade en kristen livssyn. De hade ju så många positiva sidor, men det var svåra år.
Att lyssna på Gud

– När jag var femton år blev livsfrågorna aktuella. Framtiden såg osäker ut. Allt hade gått så fel i Europa, det förstod jag ju nu.

Eva-Riise hade kommit i kontakt med den internationella rörelsen Moralisk upprustning (tidigare känd som Oxfordgruppen) som ville påverka och bygga upp på kristen grund. På det enskilda planet betonades ”de fyra absoluterna”: absolut ärlighet, renhet, osjälviskhet och kärlek.

– Jag lärde mig att varje morgon ha en stilla stund och söka Guds ledning, att lyssna när Gud talar.En sådan morgonstund ställde Eva-Riise frågan: Varför är mor så negativ? Hon blev övertygad om att svaret var dåligt samvete.

– Hon hade det svårt. Jag beslöt att oftare ge henne en kram och att oftare hjälpa till med disken! Och så beslöt jag att tala med henne.

Samtalet förändrade atmosfären i hemmet.

– Mamma sa  plötsligt att hon var utled på sig själv och sin egen självupptagenhet. Det bittra och kritiska försvann med en gång ur hennes liv och kom aldrig tillbaka. En annan märklig följd var att min sjuka syster samtidigt blev betydligt bättre. Hängde allt ihop?

Läs mera i Kp 6/2008.

Kristina Fernström



Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

STRATEGI. Nu i vår tar arbetet med en ny strategi på allvar fart i Jakobstads svenska församling. Samtliga medlemmar i församlingen bjuds med i arbetet med den nya strategin. 10.4.2025 kl. 12:17

domprost. Domkyrkoförsamlingen i Borgå vill välja ny domprost i november. Församlingen har begärt att tjänsten lediganslås av domkapitlet i sommar. Valet skulle göras som ett direkt val av församlingsmedlemmarna. Valdagen blir preliminärt den 9 november. 9.4.2025 kl. 15:45

sibbo. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv. 9.4.2025 kl. 15:22

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45