För Yvonne Terlinden har solidaritetsfrågor alltid varit viktiga. I sin doktorsavhandling undersöker hon hurudana uttryck vår moral tar sig i vårt umgänge med naturen.
Yvonne Terlinden har skrivit en doktorsavhandling om livsåskådningar i finländskt miljötänkande. |
– Så länge jag minns har jag grubblat över solidaritetsfrågor. Hur ska man som kristen leva i den här världen? Eftersom jag är en troende människa har jag funderat mycket på hur vi ska leva med att människan i vår tro har en särställning som skapelsens krona, säger Yvonne Terlinden, nybliven doktor i teologi.
Hennes avhandling heter Människa – moral – miljö, en undersökning av livsåskådningar i finländskt miljötänkande. Då jag ber henne redogöra för undersökningen på ett lättfattligt sätt suckar hon och ler. Det är inte alldeles lätt att reda ut de begrepp hon bollar med i avhandlingen, till exempel modernitet och senmodernitet. Hon formulerar gärna sina tankar som frågor.
– Hjälper det mig att förhålla mig moraliskt om jag tänker att naturen har ett egenvärde? Kan jag med rationalitet förklara vad som är rätt och fel – eller är det något annat som styr mig? Vi behöver en mera nyanserad syn på vad människan och hennes moral är.
I avhandlingen har Terlinden frågat sig om de miljötänkare vars texter hon analyserat har en tendens att kritisera det modernitetstänkande som lett till de miljöproblem vi har i dag. Arbetet har lett till många tankar och aha-upplevelser.
– Jag har insett att moral handlar om förhållningssätt, att varje situation har moraliska aspekter. Jag kan förhålla mig ansvarsfullt eller icke-ansvarsfullt.
Läs mera i Kp 1/2008.