– Vi gör julmaten tillsammans, min fru och jag, så det blir både finländskt och afrikanskt, säger Moses Mabinda.
Det är söndag och tidig eftermiddag. Ute är det snöslask, men inne i Moses Mabindas livsmedelskiosk i Tali i Helsingfors är det ljust och gemytligt.
– Jag skaffade hit litet gåvosaker inför julen, säger han och pekar på ett par präktiga lejon och tigrar och ett antal andra mjukisdjur, som tittar längtansfullt på kunderna. Men mest säljer jag livsmedel och godis. Det är ganska långt till närmaste livsmedelsaffär i den här delen av stan, så många föredrar att köpa till exempel mjölk från min butik. Och så dricker de kanske en kopp kaffe.
Butiken är rymlig. Det finns plats för flere rader med basvaror av olika slag och ett par kafébord vid fönstret mot gatan.
– Här kan man sitta och prata bort en stund.
En Välsignelse
– När jag öppnade butiken för ett och ett halvt år sedan var det ju en del som blev förvånade när de såg en afrikan bakom disken, berättar Moses som talar både svenska och finska.
– Barnen var de första kunderna. De kom för att köpa sitt lördagsgodis, och jag pratade och skojade med dem. Jag älskar barn! Sedan kom de vuxna.
Jag är här från nio på morgonen till nio på kvällen varje dag och jobbar vanligen ensam. På veckosluten hjälper min äldsta dotter Leticia till. Och ibland ställer min fru upp. Men de är ju upptagna på vardagen på annat håll.
Butiken har ett ovanligt namn: Blessing – engelska för ”välsignelse”.
– Många frågar mig om namnet och jag svarar: Gud ger välsignelse. Jag är kristen, Gud är min fasta punkt! Där Guds Ande bor där blir det välsignelse. Så är det med den saken.
Gemenskapen viktigast
Det är femton år sedan Moses flydde undan kriget i sitt hemland, Demokratiska republiken Kongo. Mycket hemskt hände under de svåra åren, men alla minnen är inte sorgliga:
– Jag växte upp i ett kristet hem. Kyrkan var viktig för hela vår familj, som var katolsk. Till julen dekorerade vi hemmet och kyrkan med pyntade palmkvistar, och barnen fick gåvor, precis som här. På julnatten gick alla, både barn och vuxna, till kyrkan och det var mycket musik och annat program. På juldagen åt hela församlingen tillsammans. Och så var det viktigt att träffa hela storfamiljen, att äta och vara tillsammans under julen. Julen är familjens och i synnerhet barnens stora fest och så ska det få vara.
– Julen är sig lik både i Afrika och i Finland. Vi läser samma Bibel och Kristus är densamma!
Julmaten hemma hos Moses och hans finlandssvenska hustru Helena tillreds med gemensamma krafter. Det blir både skinka och fårkött, rätter från båda traditionerna.
– ”Fo-fo” ska jag göra, det är gott.
Fo-fo är en maniokdelikatess från Kongo.
Julkyrkan hör till för Moses och hans fyrabarnsfamilj som också annars är aktivt med i Lukas församling.
– Katolik eller lutheran – det är inte så viktigt. Huvudsaken att det goda budskapet predikas.