Sedan den nya religionsfrihetslagen trädde i kraft för några år sedan har skolor och daghem varit förbryllade: hur ivrigt får man egentligen fira kristna högtider som jul? Svaret är: ungefär som förr.
– Den nya religionsfrihetslagen innebär inga egentliga ändringar i julfirandet i skolor och daghem, säger Helena Sandberg. |
Helena Sandberg, branschsekreterare för undervisning vid Kyrkans svenska central, har i höst föreläst för förskollärare, lärare, eftis- och dagispersonal vad vår lagstiftning egentligen säger om att fira kristna högtider.
– Jag har fått den bilden att folk kanske blivit lite rädda för att fira kristna helger till exempel i skolan, eftersom man inte riktigt vet vad som är tillåtet, säger hon.
Då hon själv fördjupade sig i läroplanerna, reli-
gionsfrihetslagstiftningen och utbildningsstyrelsens rekommendationer blev hon förvånad över hur lite som egentligen förändrats.
– Det är faktiskt inte så stor skillnad jämfört med hur det var tidigare.
Håll begreppen i sär
Hon poängterar att det är viktigt att hålla i sär begreppen. Information om hur vi firar kyrkliga högtider ingår i religionsundervisningen. Att ordna julfester där man sjunger en psalm, läser julevangeliet och kanske ser en jultablå räknas heller inte som religionsutövning. Det här utgör en del av vår kultur – det hör till att barnen känner till hur vi firar jul i vår kultur. Då skolan deltar i gudstjänster eller andakter räknas det som religionsutövning, och då behöver de barn som tillhör ett annat religionssamfund eller inget samfund alls inte delta.
– Den nya religionsfrihetslagen handlar ju också om frihet till religion. I religionsundervisningen ingår kännedom om den egna religionen, och till det hör att man också får kännedom om hur religionen utövas. Traditionella högtider och fester som firas i skolan kan ha religiösa drag, men det är något som ingår i vår finländska kultur.
– Man ska komma ihåg att lagens syfte inte är att hindra någons positiva rätt till religionsutövning.
Den nya lagen trädde i kraft år 2003, men först i fjol kom utbildningsstyrelsen med rekommendationer om hur lagen ska tillämpas.
– Den rekommendationen har varit ett viktigt stöd.
Annat i Kenya
Att grubbla över hur reli-gionsundervisningen ska se ut i grundskolan är inget nytt jobb för Helena Sandberg. Hon har varit missionär i Kenya i sju år, och under tre år jobbade hon i huvudsak med den kenyanska religionsundervisningen.
– I Kenya kan kyrkorna fungera som andliga sponsorer för skolorna. Där finns tron med i vardagen på ett annat sätt än hos oss. Där hör det till exempel till att skolans direktionsmöten börjar med bön – det skulle knappast hända hos oss, ler hon.
– Det hörde också till att någon från församlingen kom och bad för eleverna inför studentskrivningarna. Men också här hos oss välsignas ju ettorna inför skolstarten.