Ett under behövs

Ledare. Ledare 50/2007. Enligt ärkebiskop emeritus John Vikström tycks vi nu ”gå mot en oundviklig och hård konfrontation” gällande kvinnliga präster. 10.12.2007 kl. 00:00

Enligt ärkebiskop emeritus John Vikström tycks vi nu ”gå mot en oundviklig och hård konfrontation” gällande kvinnliga präster (se kyrkpressen.fi under rubriken teologi).Situationen påminner enligt Vikström ”om dagarna innan ett krig bryter ut”. Han skriver: ”De diplomatiska försöken att lösa tvisten har misslyckats. Förhandlarna har rest hem. Samtalet mellan parterna har tystnat. Det är vapnens tur att tala.”

Nästan som en bekräftelse på Vikströms analys och beskrivning av den kyrkliga verkligheten dömde Hyvinge tingsrätt tre personer till böter för att de enligt domstolen hade diskriminerat en kvinnlig präst. Och omedelbart därefter beslöt Helsingfors kyrkliga samfällighet att dra in sitt understöd till evangeliföreningarna, den finska och den svenska.
Enligt samfällighetens informationschef Seppo Simola vill samfälligheten ”inte stöda en organisation som inte följer kyrkans beslut”. Med det avser han motståndet mot kvinnliga präster.

Vad tingsrättens dom som sådan beträffar är det bara att konstatera att den fällts och att det nu är klart att trosövertygelse i Finland kan leda till straff om övertygelsen får konsekvenser som inte är i överensstämmelse med kyrkans ordning.
Helsingfors kyrkliga samfällighets beslut visar för sin del att organisationer som hör till, accepteras och kanske till och med uppskattas av kyrkan, bestraffas av aktörer inom samma kyrka. Och inte bara det. De bestraffas på ett sätt som drabbar tredje part: de människor som berörs av missionsarbetet.
Både rättens dom och beslutet i Helsingfors kyrkliga samfällighet vittnar om att kyrkan inte har full kontroll över frågor som borde lösas gemensamt inom kyrkan. Att sådana frågor i dag måste avgöras i domstol och blir föremål för drastiska beslut av soloåkande kyrkliga aktörer bådar inte gott för framtiden.
I förlängningen kan det innebära att teologiska frågor och tolkningar av den kyrkliga bekännelsen blir ”fall” för domstolar, som helt saknar kompetens att avgöra sådana frågor.

Lika allvarligt för helhetskyrkan är om samfälligheter, enskilda församlingar eller till och med enskilda starka personliga aktörer ”tar lagen i egna händer” och delar ut belöning eller straff utgående från egna sympatier och antipatier.
Ett allmänt erkänt faktum är att vår kyrka är så stark och levande som den är just på grund av att också kyrkokritiska väckelserörelser getts utrymme att verka inom den. Om en enda fråga ­ – kvinnoprästfrågan – tillåts dominera inställningen till och behandlingen av sådana inomkyrkliga rörelser kan konsekvenserna bli ödesdigra.

Å andra sidan måste de som inte fullt ut kan acceptera kyrkans ordning också ta sitt ansvar för helhetskyrkan. Inte heller de kan ha rätt att obehindrat soloåka och kräva respekt för sin övertygelse samtidigt som de vägrar respektera andras.
Om kvinnoprästmotståndarna är övertygade om att Gud fortfarande verkar också i och genom en kyrka med kvinnliga präster borde det vara möjligt för sådana präster och lekmän att fortsätta arbeta inom den.

Beträffande dem som är övertygade om motsatsen, alltså om Guds frånvaro i kyrkan, blir det allt svårare att förstå varför de vill vara kvar i en sådan kyrka.

För de flesta, oberoende av vilken inställningen i kvinnoprästfrågan är, blir det svårt att se hur den kyrkliga enheten skall kunna hållas flytande. Domstolsutslaget i Hyvinge och beslutet i Helsingfors kyrkliga samfällighet borrade ytterligare stora hål i det redan allvarligt läckande kyrkans skepp.
Och redan står nästa stora splittringsfråga framför dörren: frågan om hur kyrkan skall förhålla sig till utlevd homosexualitet.

En undersökning visar att tudelningen i den frågan är praktiskt taget så total som den kan vara. Samtidigt säger ärkebiskop Jukka Paarma att han helst ser att kyrkan går in för en enhetlig lösning (se senaste nummer av KP) av frågan.
Det behövs inga övernaturliga gåvor för att se att det behövs ett Guds under för att kyrkan skall klara sin enhet senast då beslut i den frågan i sinom tid tas.

Låt oss tillsammans be om det undret. Låt oss be om att Gud kraftfullt griper in och leder sin kyrka på rätt väg.

Stig Kankkonen



Tidigare kände sig Beni Karjalainen ensam. Idag har han goda vänner och en sambo. FOTO: PRIVAT

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56
32 euro per dygn – det får hjälpledarna i snitt betalt enligt KP-enkät.

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53
Harry Holmberg finns i dag till för andra människor – i vården.

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00
Vid det här bordet fattar domkapitlets kollegium beslut om vem som blir herde i Petrus församling. Biskopen tycker det är trist att det gick så här.

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56
Petruskyrkan söker ny herde – men vem det blir är fortfarande oklart.

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54
Rosanna Fellman vill komma vidare. ”Det Jakobstad ingen vill ha” är delvis en bearbetning, men boken är också ett sätt att ge andra som upplevt liknande utanförskap något att spegla sig i. Och som alltid då Rosanna Fellman är i farten är samhällskritiken genomgående.

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59
Ida-Maria Björkqvist är biträdande 
distriktsledare i baptistsamfundet.

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00
Susann Stenberg blev ett viktigt stöd för Monica Björkell, som nyligen flyttat till Lovisa.

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30
För Johan Byggningsbacka är glädjen den känsla som fyller hans påsk.

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

Mycket sägs om Israel med gamla judeklichéer, anser André Swanström.

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00
Kjerstin Sikström vill vara aktiv – därför har hon fortfarande sångelever och dirigerar en kör.

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55
Bibelstudium och existentiellt samtal i gröngräset i Taizé.

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32
Laura Kota-aho och Mia Bäck har en del läger i bagaget, men än har ingen av dem tröttnat.

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17