Att hitta en naturlig plats för kyrkliga frågor i undervisningsministeriet har enligt äldre regeringssekreterare Joni Hiitola inte varit lätt. Nu överförs de i alla fall från förvaltningsavdelningen till avdelningen för kultur, idrott och ungdomspolitik.
Undervisningsministeriets förvaltningsdirektör Håkan har tidigare haft med kyrkliga frågor att göra. Nu förs frågorna över till avdelningen för kultur, idrott och ungdomspolitik. |
I Kp 49/2007 ingick en intervju med undervisningsministeriets förvaltningsdirektör Håkan Mattlin, som nyligen deltog i sitt sista kyrkomöte. Att det nu är slut för hans del beror på en omorganisering vid ministeriet. I samband med den överförs de kyrkliga frågorna från förvaltningsavdelningen till avdelningen för kultur, idrott och ungdomspolitik.
– Att de kyrkliga ärendena överförs till en annan avdelning har att göra med en mera omfattande omorganisering bland annat av ministeriets stabs- och stödfunktioner, förklarar äldre regeringssekreterare
Joni Hiitola, som ”följer med” de kyrkliga ärendena från förvaltningsavdelningen till den nya avdelningen.
– Målet med att föra över de kyrkliga frågorna till en annan avdelning är att få en klarare fördelning mellan allmän administration och sådant som har med substansfrågor att göra.
Inga naturliga ramar
Att de kyrkliga frågorna på grund av att de inte gällde administration skulle flyttas till en annan avdelning var alltså klart. Mindre klart var däremot till vilken avdelning de skulle flyttas.
– Inom undervisningsministeriets förvaltningsområde är de kyrkliga frågorna i den meningen udda att de inte naturligt och självklart faller inom ramarna för någon avdelning, förklarar Hiitola.
– De hör inte direkt vare sig till undervisnings- och vetenskapspolitik eller till kultur-, idrotts- och ungdomspolitik, även om de har kontaktytor till sektorerna.
Valt föll dock inte av en slump på avdelningen för kultur-, idrotts och ungdomspolitik.
– Avdelningen valdes huvudsakligen med motiveringen att behovet av samarbete mellan kyrkan och dessa sektorer vuxit i och med att samhället blivit allt mera mångkulturellt, förklarar Hiitola.
Enligt Hiitola har samtidigt också betydelsen av de frågor som sektorerna sysslar med vuxit, vilket accentuerar behovet av fördjupad dialog om kyrkliga frågor och kulturfrågor.
Några förändringar i förhållandet mellan kyrkan och staten strävar man inte efter i och med överföringen av de kyrkliga frågorna till en annan avdelning.
– Linjen kommer säkert att fortsätta som förut vilket innebär en strävan att hela tiden förstärka kyrkans autonomi, understryker Hiitola.
Han ser positiva möjligheter att efter omorganiseringen ytterligare effektivera ministeriets verksamhet i kyrkliga frågor.
– Nu har vi möjlighet att i olika sammanhang ännu klarare och kraftigare lyfta fram de kyrkliga aspekterna på olika frågor eftersom de är en del av en större helhet.