– När man ser bakåt ser man att allt ändå ordnar sig, säger Birgit Nordberg.
Birgit Nordberg är Drumsöbo sedan 1965 men bodde fram till dess i Helsingfors centrum. Startpunkten för en mera personlig församlingskontakt förlägger hon till Lekholmens brygga.
– Jag hade just stigit ut från båten och där stod Ulla Gref och sa: Till vilken församling hör du? Till Norra svenska, sa jag och då tog hon mig under armen och sa: Du kommer med mig! Ulla och jag blev sedan väldigt goda vänner.
– Jag var sjutton år då och sedan dess har jag varit med i församlingen. Samma sommar träffade jag också min blivande man på Lekholmen. Han var aktiv i Södra svenska.
Ensam med tre flickor
33 år gammal blev Birgit änka med tre döttrar, tio, åtta och fyra år gamla.
– När man ser bakåt ser man att allt ordnar sig. Så var det också för mig efter min mans död. Hur jag klarade mig? Om jag nu överhuvudtaget har någon gåva så är det dels att jag sover gott och dels att jag inte bekymrar mig för morgondagen. ”Som din dag, så skall din kraft ock vara”, sjunger vi ju också. Jag är oändligt tacksam över den här egenskapen att inte bekymra sig.
Läs mera i Kp 49/2007.