Få vet tillräckligt om kyrkliga val

Kyrka. Nomineringen av lekmannanombud till kyrkomötet och stiftsfullmäktige är en diffus procedur som få känner till. Ansvaret för nominering och information verkar vara allas – och ingens. 29.11.2007 kl. 00:00

Nomineringen av lekmannanombud till kyrkomötet och stiftsfullmäktige är en diffus procedur som få känner till. Ansvaret för nominering och information verkar vara allas – och ingens.

 
Illustration: Wilfred Hildonen

Med två och en halv vecka kvar av nomineringstiden för förtroendeposter i de centrala kyrkliga organen kyrkomötet och stiftsfullmäktige rör sig det mesta i bekanta fåror. Vem som helst av de röstberättigade får bilda valmansföreningar och ställa upp kandidater på egna listor, men som det ser ut nu fortsätter den regionala uppdelningen, som inte tar ställning till skillnader i teologi, mer eller mindre av hävd.

– Vi gör ungefär som förr och kör delvis med samma kandidater. De som var med för fyra år sedan vet hur det går till, säger Rolf Kokkola, vice-ordförande för församlingsrådet i Tomas församling i Helsingfors.

Kokkola fungerar som initiativtagare till den valmansförening som hade sitt stiftande möte i går, och som nominerar kandidater från södra Finland.

– Vi strävar efter att få cirka fyra kandidater per prosteri för stiftsfullmäktige. När det gäller kyrkomötet strävar vi efter mellan sex och nio kandidater.

Hellre ideologi än region

 

I Österbotten är valet snäppet mer välorganiserat. Där sammankallade kontraktsprostarna både präster och lekmän till ett möte i måndags. På mötet diskuterade de två elektorsgrupperna för sig grundandet av valmansföreningar och uppställningen av kandidater. Inför mötet bedömde Bengt Broo, sittande stiftsfullmäktigeledamot, att resultatet blir två, eventuellt tre valmansföreningar: en allmän lekmannaförening, en för diakonissorna och eventuellt en för ungdomsledarna.

– Valet utnyttjas inte tillräckligt för att väcka intresse för kyrkans verksamhet. Om kandidatnomineringen skedde enligt ideologi i stället för regionalt skulle det väcka mer intresse bland allmänheten.

– Som det är nu är kandidatnomineringen onödigt varierande. Egentligen borde processen börja mycket tidigare för att folk skulle hinna fundera på om det finns behov för listor för specialintressen inom kyrkan.

Men Rolf Kokkola ser ingen orsak att ändra på det som fungerar.

– Vi har tyckt att den regionala fördelningen är helt naturlig. Vår valmansförening är ett tekniskt valförbund för att trygga en regionalt så bred representation som möjligt i de här organen. Eftersom det är proportionella val lönar det sig inte med små, lokala listor, för rösterna räcker inte till för att bli invald, säger han.

Konstig demokrati

Information om nominering, valmansföreningar och kandidater är tillsammans med koordinering av kandidatlistorna en av de svagaste länkarna i valprocessen. Ansvaret är allas, och därmed ingens.

– Det är ganska overkligt det hela, för folk är inte så väl insatta i kyrklig lagstiftning på stiftsnivå. Och ingen har egentligen skyldighet att informera desto mera. Det är närmast domkapitlet som ska sköta informationen och de har skickat ut ett cirkulär till församlingarna. Kyrkoherdarna ska informera de förtroendevalda, men det räcker inte. Det är en större fråga, säger Rolf Kokkola.

– Den kyrkliga demokratin är ganska konstig. Här strider två principer mot varandra: prästerna ska inte blanda sig i lekmannademokratin, men å andra sidan kan man fråga sig om det inte borde åläggas kyrkoherdarna och kontraktsprostarna att hålla i det hela.

Den lösningen talar också Bengt Broo för.

– Det är mycket värdefullt att kontraktsprostrna håller i processen och kallar till möte. Som det är nu är valet inte så demokratiskt som det kunde vara, men inte heller helt odemokratiskt, säger han.
I södra Finland har kontraktsprostarna inte tagit rollen av sammankallare, men valmansföreningen i södra Finland skickade ut en inbjudan till sitt stiftande möte till alla prosterier i södra Finland. Församlingarna uppmanades sända representanter till mötet och fundera på kandidater.

Mira Strandberg



Kim Rantala har under sin prästkarriär lyssnat på många soldater och krigsveteraner.

krig. – I svåra situationer, när man inte kan se någon framtid, knäpper man sina händer och suckar uppåt även om man inte skulle vara så troende, säger kyrkoherde Kim Rantala, som varit präst inom de fredsbevarande styrkorna i Libanon och Bosnien. 1.3.2022 kl. 08:51
I två veckor hålls ljusen brinnande varje kväll framför ryska ambassaden.

Ukraina. Rabbe Tiainen och Anders Hedman är initiativtagare till en två veckor lång ljusdemonstration framför den ryska ambassaden i Helsingfors. – Ett väsentligt motiv är att vi vill uttrycka sorg över det som sker. 28.2.2022 kl. 19:36
Markus Weckström är militärpastor vid Nylands brigad.

Ukraina. Vid Nylands brigad talar man om Ukrainakriget som alla andra i samhället. När det krisar har militärpastor Markus Weckström en klar grundinställning inför sina "församlingsbor" vid brigaden: ta en sak och en dag i sänder. 25.2.2022 kl. 19:00
Vi ska inte servera lätta lösningar, ändå framhålla tro och hopp, säger Mats Fontell.

ungdomar. Oro och frågor ska bemötas öppet och ärligt, säger ungdomsarbetsledare Mats Fontell. Ungdomar uttryckte stor medkänsla med de krigsdrabbade, under en ungdomssamling i Borgå. 25.2.2022 kl. 11:39
– Vår uppgift som kristna och kyrka är att be för fred och försoning, säger biskop Bo-Göran Åstrand.

Ukraina. När Ukrainakriget bröt ut igår samlades biskoparna snabbt och fattade beslut om att kyrkorna i hela landet samma kväll skulle öppna dörrarna för bön för fred. 25.2.2022 kl. 10:40
Maria Skog med sin dotter  Mila, mamma Olga och pappa Yevhen i Charkiv sommaren 2021.

Ukraina. De första bilderna från Ukrainas näststörsta stad Charkiv som Getty Images och AFP kablat ut visar en stad under attack. I sitt hem i Vasa sitter Maria Skog och oroar sig för sina föräldrars säkerhet. Det är fyrtio kilometer till den ryska gränsen från hennes hemstad. 24.2.2022 kl. 16:35
– Min hjärna var blockerad i natt. Jag kunde inte ta in att kriget har börjat, säger radiovärden Tanja Pintjuk i Kiev.

Ukraina. Tanja Pintjuk är radiopratare på den fristående radiokanalen Radio M i Kiev. På torsdag morgon började en annorlunda tid i Ukraina. Hennes hemland är i krig. 24.2.2022 kl. 13:39
Biskop Bo-Göran Åstrand hoppas att så många som möjligt ska nås av budet att kyrkorna är öppna för bön ikväll.

BÖN. Den lutherska kyrkans biskopar kom i morse överens om att uppmana alla kyrkoherdar att ikväll öppna sina kyrkor för bön för fred med anledning av kriget i Ukraina. 24.2.2022 kl. 09:41
Vänskapen i föreningen går inte att ta miste på.

JÄMSTÄLLDHET. – Våra föreningsmedlemmar har lika stor rätt att vistas överallt som andra människor, säger Muluken Cederborg som jobbar som koordinator för DUV Mellersta Nyland. Föreningen fyller 50 år i år. 1.3.2022 kl. 11:00
Dennis Svenfelt

mission. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, är under våren frivilligarbetare inom Slef och undervisar på en bibelskola i Asella, Etiopien. 15.2.2022 kl. 15:18
Tabita Nordberg har gjort en resa från barndomens trygga tro till en brottningsmatch med Gud.

vrede. Som 27-åring vågade Tabita Nordberg äntligen möta sin sorg. Hon har brottats med Gud – och vreden förde dem närmare än någonsin förr. 16.2.2022 kl. 08:00
Trots att han bytt orgelpallen mot bussratten upplever 
Niclas Nylund att han har en kallelse inom musiken.

KARRIÄRBYTE. Efter åtta år som kantor bytte Niclas Nylund ut att körövningarna mot körningarna. Nu har han kört buss i snart femton år. 17.2.2022 kl. 12:00
När Kaj-Gustav Sandholm såg en kyrkorgel för första gången tyckte han den var som cockpiten i ett flygplan.

mariehamn. – Det var som ett flygplan hela orgeln, konstaterade Kaj-Gustav Sandholm när han som barn bestämde sig för sitt drömyrke. 15.2.2022 kl. 10:36
Björn Vikström är tillbaka i de kvarter han strövade i som tjugoåring.

UNGDOMSTID. Ta det lugnt, det ordnar sig! Så säger Björn Vikström till sitt tjugoåriga jag. 17.2.2022 kl. 10:21
Jobbet som stiftsdekan kräver bland annat tålamod och teologiskt och pedagogiskt kunnande.

krav. Stiftsdekanen är något av biskopens högra hand, och det har också hänt att en stiftsdekan blivit vald till biskop. Nu lediganslås tjänsten i Borgå stift. 9.2.2022 kl. 15:39

Församlingspastor Annica Smeds, kyrkoherde Per Stenberg och biskop Bo-Göran Åstrand.

KVINNA OCH PRÄST. På andra försöket lyckades församlingsrådet i Karleby svenska församling enas om ett utlåtande till domkapitlet i Borgå stift gällande Annica Smeds förordnande som församlingspastor till församlingen. Nu föreslår man att förordnandet blir tidsbestämt till två år och beslutet kom efter omröstning där rösterna föll 9-3. 6.10.2023 kl. 10:25
För Annika Holm blev Alpha en oas av djupa samtal, och en plats att hitta tillbaka till sin relation med Gud.

jakobstad. Annika Holm hade glömt hur man gör då man stillar sig. I dag är hennes vardag lika stressig som förr, men hon har hittat små stunder av andakt. 22.9.2023 kl. 10:35
– Den lutherska kyrkan har av tradition betonat arbetets värde. Människovärdet är däremot alltid större än arbetets värde.

REGERINGSPROGRAMMET. Ärkebiskop Tapio Luoma kommenterar i ett ställningstagande den senaste tidens diskussion om de förslag till lagändringar som regeringen gjort. – Kyrkan inte får tiga om fattigdomen i samhället, säger han. 4.10.2023 kl. 15:38
Karl af Hällström, Yvonne Terlinden och Markus Weckström har sökt kyrkoherdetjänsten i Karis-Pojo.

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Karl af Hällström, Yvonne Terlinden och Markus Weckström söker kyrkoherdetjänsten i Karis-Pojo svenska församling. Det blir församlingsmedlemmarna som får välja herde. 2.10.2023 kl. 13:25
En av Claus Terlindens favoritpsalmer: ”Möt mig nu som den jag är.”

TILLGÄNGLIGHET. Då Claus Terlinden säger ”min församling” syftar han på alla människor med intellektuell funktionsnedsättning inom Borgå stift. I den församlingen är tomt prat överflödigt och vänskap avgörande. 29.9.2023 kl. 13:18