Fråga efter det goda

Ledare. Ledare 46/2007 I en kommentar till blodbadet i Jokela i Tusby undrar Hufvudstadsbladets chefredaktör Max Arhippainen om massakern innebär att Finland förändrats. 12.11.2007 kl. 00:00
I en kommentar till blodbadet i Jokela i Tusby undrar Hufvudstadsbladets chefredaktör Max Arhippainen om massakern innebär att Finland förändrats. Han besvarar själv frågan med ett bestämt nej och fortsätter:
Finland förändras bara om vi i hämndlystnad och raseri över dådet förråar oss själva och våra värderingar.

 
Illustration: Jan Lindström
Tidsmässigt talar Arhippainen om vad som händer med vårt land i framtiden om vi förråar oss själva och våra värderingar. Ett annat tidsperspektiv framstår som minst lika viktigt, nämligen bakåtperspektivet.
Då skulle slutsatsen kunna lyda till exempel så här:
Finland har förändrats på grund av att vi inte tillräckligt har frågat efter det goda och därmed förråat oss själva och våra värderingar.

Hur viktigt bakåtperspektivet är visar de många analyserna, diskussionerna, debatterna, samtalen, presskonferenserna, ställningstagandena och förklaringarna.
För det mesta har intresset fokuserat på frågor som egentligen inte kan leda fram till ett svar på ”varför?” utan snarare på ”varför här och nu?”.

Det är den frågan man kanske delvis kan få svar på då man granskar hur skolan som helhet och speciellt skolhälsovården möter dagens utmaningar, hur samhället vårdar eller negligerar barnens och ungdomarnas mentala hälsa.
Det är den frågan som man söker svar på också i reflektioner och bedömningar kring gärningsmannens psykiska förändringar och hur de uppmärksammats eller lämnats obeaktade.

Naturligtvis är det viktigt att vara uppmärksam på och kunna identifiera symptom som varslar om att något håller på att gå snett.
Och naturligtvis är det en stor välsignelse om känsligheten för destruktiva signaler kan förhindra tragedier av det slag som vi nu har sett i Jokela.

Utan att underskatta betydelsen av att få svar på frågan ”varför här och nu?” får den inte bli så dominerande att den ersätter frågan ”varför?”. Och det får inte heller bli den fråga vi flyr till då vi inte vill eller vågar ta itu med ”varför?”, eftersom svaret på den visar sig vara smärtsamt.
Vi måste gräva fram roten till det onda. Eller rättare sagt rötterna till det onda.

En grundförutsättning för att det skall kunna ske är att vi erkänner att det finns sådant som är gott och sådant som är ont.
Redan här stöter vi på problem. I vår individualiserade värld har det blivit allt omodernare att tala om en uppdelning i gott och ont. Var och en skall ha rätt att själv definiera det goda och det onda utgående från sina preferenser och intressen.

På det kollektiva, politiska planet har detta lett till en reträtt när det gäller kampen för det goda mot det onda. Fältet har lämnats tämligen fritt för krafter och aktörer med endast och enbart ekonomiska intressen.
Resultatet syns bland annat i vålds- och sexkulturen, som blivit råare och därmed allt mer förråande. Resultatet syns också i dagens debattkultur. Frågor som har att göra med vad som främjar det goda skys som pesten. Sådant skall kanhända samhället inte syssla med.

Det är naivt och farligt att tro och förutsätta att skolan och föräldrarna i den allt för destruktiva verklighet som omger oss har en chans att framgångsrikt föra en kamp för det goda mot det onda.
Hur ska man få budskapet om att våld är ont att gå fram, då våldet effektivt och framgångsrikt säljs som underhållning? Hur ska man få budskapet om solidaritet med de svaga att gå hem då de starkaste signalerna talar egoismens språk?

Den fråga som vi alla måste ställa oss i samband med varje avgörande är enkel: vad gott följer av detta?
Ser vi på verkligheten omkring oss kommer mycket av det som nu tas för självklart att ifrågasättas. I det aktuella fallet gäller det naturligtvis våldsunderhållningen i alla dess former, men också rent allmänt alkoholpolitiken, porrtidningarna, nätkulturen …
Den enda motiveringen för bland annat allt detta är att någon förtjänar stora pengar på hanteringen. Det är garanterat inte för att det skall leda till något gott.
Stig Kankkonen



Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen. Jaktlaget är hennes första bok.

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30
Katarina Gäddnäs har varit präst i två år. 
– Men jag började läsa teologi genast efter gymnasiet med inriktning på att bli sjukhuspräst.

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling. Hans favoritplats i stan: olika kaféer runt järnvägsstationen.

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01
Mikaela Björklund har några veckors erfarenhet av stadsdirektörsjobbet. Men i tolv år har arbetet för Närpes tagit upp mycket av hennes tid.

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30
Den kyrkliga samfälligheten i Borgå, där den svenskspråkiga sidan är i ständig minoritet, visar inga tecken på att vilja restaurera det svenska församlingshemmet, som är fuktskadat och saknar varmvatten.

Borgå. Tålamodet tryter i Borgå. – Det är kanske dags att hyra lokal i stället för det fuktskadade svenska församlingshemmet, säger kyrkoherde och domprost Mats Lindgård. 11.9.2020 kl. 10:06
Tre sägs upp i Kronoby församling, meddelar kyrkoherde Anders Store idag.

kronoby. Samarbetsförhandlingarna i Kronoby församling har avslutats. En kantor, en kanslist och en församlingsmästare sägs upp. 10.9.2020 kl. 15:46
I maj 2017 såg det ut så här när  finlandssvenska ekumeniska kyrkodagar och finska kyrkodagar ordnades i Åbo – då som en del i firandet av reformationens märkesår.

Kyrkodagar. De finlandssvenska kyrkodagarna i Mariehamn får en annorlunda och mer lokal prägel. Arrangörerna tycker ändå det är viktigt att samlas även under rådande omständigheter. 9.9.2020 kl. 14:04

stiftsfullmäktige. – Vi behövs alla för olika uppgifter, säger Anita Ismark om lekmännens roll i församlingarna. Vid det nya stiftsfullmäktiges första sammanträde valdes hon till ordförande. Hon ser att det omdiskuterade organet har en viktig roll som länk mellan församlingsgolv och domkapitel. 4.9.2020 kl. 16:17
Församlingens missionskrets och andra frivilliga ger värmande sockor åt de nydöpta.

Dopsockor. Varje barn som döps i Åbo svenska församling får ett par sockor som gåva. Sockorna har stickats av frivilliga i församlingen, och de är en del av satsningen på Dopåret 2020. 4.9.2020 kl. 15:06
Biskoparnas syn på hur kyrkans äktenskap borde se ut placerar sig över hela skalan.
På bilden fr.v. biskoparna Keskitalo, Åstrand, fältbiskop Pekka Särkiö, Repo, Hintikka, Kalliala, ärkebiskop Luoma, Jolkkonen, Peura, Häkkinen och Laajasalo.

äktenskapssyn. Tre biskopar håller fast vid kyrkans nuvarande syn, två vill ha ett helt könsneutralt äktenskapsbegrepp. De övriga placerar sig däremellan, en vill inte svara. 4.9.2020 kl. 12:17
Gustav Björkstrand är aktuell med biografin ”På avstånd ser man klarare”.

Bok. När Gustav Björkstrand skrev sin självbiografi upptäckte han nya perspektiv.Han har också fått syn på nya sidor av sig själv, till exempel en dragning till mystik. 3.9.2020 kl. 13:28
Esbokören Furorna uppträder iförda munskydd.

körsång. Den här hösten får församlingarnas körer fundera på om de kan öva trots smittorisken. En del ställer in, andra sjunger i mindre grupper, vädrar och håller avstånd. 2.9.2020 kl. 09:06
Daniela Strömsholm är musikledare i Matteus församling. Hennes favoritplats i stan: "I mina löpskor på Blåbärslandet, med utsikt över vattnet och Helsingfors. Där uppfylls jag av tacksamhet och frihet och känslan av att det här är min stad."

föräldraskap. "Det här är hennes första hjärtesorg och jag vet att det inte är den sista." 2.9.2020 kl. 00:01

– Först med 40 års livserfarenhet kan jag förstå tron bättre, säger Ester Laurell i Jomala.

GLÄDJE. Ester Laurell har en medfödd inneboende livsglädje. Den har hon fått i sitt barndomshem och i sina tonårs första kristna gemenskap. Sedan följde en 40 års paus då livet fyllde på med annat; erfarenhet, upplevelser, sorger, som i dag ger hennes glädje djup. 9.4.2023 kl. 17:00
Rötterna drar Daniel Björk från Petrus till Österbotten.

PEDERSÖRE. Kyrkoherden i Petrus församling i Helsingfors, Daniel Björk, söker motsvarande tjänst i Pedersöre. Han är den första som söker tjänsten, vars ansökningstid går ut den 19 april. 7.4.2023 kl. 17:15
Katarina Gäddnäs jordfäste sin egen pappa. Det var tungt men fint.

sorg. Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland. 7.4.2023 kl. 10:00
Sofia Torvalds är redaktör.

KOLUM. Kanske du vågar gå in i en kyrka, sätta dig längst bak och se på altaret som är draperat i svart. Kanske du kan sörja dina osynliga sorger. Kanske du kan sörja krossade drömmar, skilsmässor, missfall, husdjur och att ingen älskade dig så mycket som du behövde. 7.4.2023 kl. 10:53
Tetiana och Oleksandr Pokas leder den ukrainska
församingsgemenskapen i Munsala.

Ukraina. Folket i Ukraina lider. De dödas, lämlästas och tvingas lämna sina hem. Familjerna är trasiga och lever under konstant tryck. Man vet inte vad nästa missil träffar. Pastor Oleksandr Pokas vill ändå inte jämföra det med Kristi lidande. Kristus är unik och hans lidande kan inte jämföras med någon persons eller nations, säger han. 6.4.2023 kl. 15:33