Ärkebiskop Tutu var kompassen

Kultur. John Allens biografi över ärkebiskop emeritus Desmond Tutu ger återblickar på Sydafrikas apartheidhistoria. 27.10.2007 kl. 00:00

John Allens biografi över ärkebiskop emeritus Desmond Tutu ger återblickar på Sydafrikas apartheidhistoria.

 
BOK John Allen: Rättvisans rebell, Desmond Tutu – en biografi, Libris 2007

Vid läsningen infinner sig först en känsla av vanmakt över att än en gång konfronteras med det systematiska förtrycket. Rasismen är ju ingalunda utagerad. Men det stannar inte där. Det är stort att få följa Tutus rakryggade kamp för dem som plundrats på sitt människovärde. Han är som en David som inte väjer för Goljats övermakt.

Tutu har, det som jag också upplevt hos andra afrikanska präster, en förmåga att i enkla bilder förklara svåra sammanhang och så integrerat leva i sin tro att det aldrig känns styltat eller märkvärdigt.

– Jag brinner inte för någon billig försoning. Verklig försoning kostade Guds son hans liv, och om vi ska bli redskap för hans fred måste vi veta vad det handlar om. Vi måste vara beredda att bli märkta med försoningens kors, och identifiera oss med andra på samma sätt som Kristus, sade Tutu.
Tutu verkade först som lärare. Men sedan regeringen infört en bantuundervisning som förkortade de svartas skoldag till ett minimum blev det stopp. Både han och hans hustru Leah sade upp sina lärarjobb. Och han konstaterar att det inte var på grund av någon stor kallelse som han sedan blev präst. Teologi var det enda han kunde studera. Så rustad intog han sin plats. Tröstade, uppmuntrade, anklagade och vädjade.

Att han tilldelades Nobels fredspris gav honom ett skydd i Sydafrika. De gånger han fängslades var det för att få undan honom för att polisen skulle kunna fortsätta sina trakasserier.

Gripande är att läsa om hur envetet han hämtade sin kraft ur de urgamla källorna, bön, tystnad, fasta. Från tiden som ärkebiskop berättas om att han började be fyra på morgonen. Vid fem tog han en rask promenad, klockan sex fortsatte han med andlig läsning och arbete. Efter morgonbön med lekmännen drack han juice med sin hustru. Möten fyllde hans dag. Tutu bad en halv timme mitt på dagen, åt lunch och sov en timme. Efter tre vidtog mötena igen. Mot slutet av dagen bad han med prästerna och senare enskilt. Var kvällen ledig såg han kvällsnyheterna efter middagen och avslutade dagen med bön.

Allen skriver: ”Den sprudlande utåtriktade Tutu och den meditativa Tutu som behövde sex-sju timmars tystnad per dag var två sidor av samma mynt. Den ena kunde inte existera utan den andra. Hans enorma förmåga att kommunicera värme, medkänsla och humor var beroende av att hans personliga energiförråd hela tiden fylldes på, vilket i sin tur hängde på den järnhårda självdisciplinen i hans böneliv.

Tutu var många gånger besviken på omvärldens lama reaktioner, men hoppet levde. När han för en utländsk journalist uttalade sin tro att Mandela, som då ännu satt fängslad, en dag skulle bli premiärminister fick han höra att han var hopplöst optimistisk.

– Broder, sade Tutu, Den kristna tron är hopplöst optimistisk eftersom den bygger på tron på en kille som dog en fredag, men uppstod på söndag.

Tutu var präst och biskop, han lät sig inte politiseras. I sanningskommissionen bad man honom hålla en tyst minut istället för att öppna dagen med bön. Men nej. Han inledde med bön där som vid alla andra möten. Inte heller tog han av biskopsdräkten.

Berörd och uppmuntrad är jag efter att ha läst boken. Lite väl många namn på personer och organisationer låter författaren skymta förbi. I det avseendet saknade jag det utförligare indexet som lär finnas i den engelska utgåvan.

Kerstin Haldin-Rönn



Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen. Jaktlaget är hennes första bok.

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30
Katarina Gäddnäs har varit präst i två år. 
– Men jag började läsa teologi genast efter gymnasiet med inriktning på att bli sjukhuspräst.

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling. Hans favoritplats i stan: olika kaféer runt järnvägsstationen.

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01
Mikaela Björklund har några veckors erfarenhet av stadsdirektörsjobbet. Men i tolv år har arbetet för Närpes tagit upp mycket av hennes tid.

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30
Den kyrkliga samfälligheten i Borgå, där den svenskspråkiga sidan är i ständig minoritet, visar inga tecken på att vilja restaurera det svenska församlingshemmet, som är fuktskadat och saknar varmvatten.

Borgå. Tålamodet tryter i Borgå. – Det är kanske dags att hyra lokal i stället för det fuktskadade svenska församlingshemmet, säger kyrkoherde och domprost Mats Lindgård. 11.9.2020 kl. 10:06
Tre sägs upp i Kronoby församling, meddelar kyrkoherde Anders Store idag.

kronoby. Samarbetsförhandlingarna i Kronoby församling har avslutats. En kantor, en kanslist och en församlingsmästare sägs upp. 10.9.2020 kl. 15:46
I maj 2017 såg det ut så här när  finlandssvenska ekumeniska kyrkodagar och finska kyrkodagar ordnades i Åbo – då som en del i firandet av reformationens märkesår.

Kyrkodagar. De finlandssvenska kyrkodagarna i Mariehamn får en annorlunda och mer lokal prägel. Arrangörerna tycker ändå det är viktigt att samlas även under rådande omständigheter. 9.9.2020 kl. 14:04

stiftsfullmäktige. – Vi behövs alla för olika uppgifter, säger Anita Ismark om lekmännens roll i församlingarna. Vid det nya stiftsfullmäktiges första sammanträde valdes hon till ordförande. Hon ser att det omdiskuterade organet har en viktig roll som länk mellan församlingsgolv och domkapitel. 4.9.2020 kl. 16:17
Församlingens missionskrets och andra frivilliga ger värmande sockor åt de nydöpta.

Dopsockor. Varje barn som döps i Åbo svenska församling får ett par sockor som gåva. Sockorna har stickats av frivilliga i församlingen, och de är en del av satsningen på Dopåret 2020. 4.9.2020 kl. 15:06
Biskoparnas syn på hur kyrkans äktenskap borde se ut placerar sig över hela skalan.
På bilden fr.v. biskoparna Keskitalo, Åstrand, fältbiskop Pekka Särkiö, Repo, Hintikka, Kalliala, ärkebiskop Luoma, Jolkkonen, Peura, Häkkinen och Laajasalo.

äktenskapssyn. Tre biskopar håller fast vid kyrkans nuvarande syn, två vill ha ett helt könsneutralt äktenskapsbegrepp. De övriga placerar sig däremellan, en vill inte svara. 4.9.2020 kl. 12:17
Gustav Björkstrand är aktuell med biografin ”På avstånd ser man klarare”.

Bok. När Gustav Björkstrand skrev sin självbiografi upptäckte han nya perspektiv.Han har också fått syn på nya sidor av sig själv, till exempel en dragning till mystik. 3.9.2020 kl. 13:28
Esbokören Furorna uppträder iförda munskydd.

körsång. Den här hösten får församlingarnas körer fundera på om de kan öva trots smittorisken. En del ställer in, andra sjunger i mindre grupper, vädrar och håller avstånd. 2.9.2020 kl. 09:06
Daniela Strömsholm är musikledare i Matteus församling. Hennes favoritplats i stan: "I mina löpskor på Blåbärslandet, med utsikt över vattnet och Helsingfors. Där uppfylls jag av tacksamhet och frihet och känslan av att det här är min stad."

föräldraskap. "Det här är hennes första hjärtesorg och jag vet att det inte är den sista." 2.9.2020 kl. 00:01

– Först med 40 års livserfarenhet kan jag förstå tron bättre, säger Ester Laurell i Jomala.

GLÄDJE. Ester Laurell har en medfödd inneboende livsglädje. Den har hon fått i sitt barndomshem och i sina tonårs första kristna gemenskap. Sedan följde en 40 års paus då livet fyllde på med annat; erfarenhet, upplevelser, sorger, som i dag ger hennes glädje djup. 9.4.2023 kl. 17:00
Rötterna drar Daniel Björk från Petrus till Österbotten.

PEDERSÖRE. Kyrkoherden i Petrus församling i Helsingfors, Daniel Björk, söker motsvarande tjänst i Pedersöre. Han är den första som söker tjänsten, vars ansökningstid går ut den 19 april. 7.4.2023 kl. 17:15
Katarina Gäddnäs jordfäste sin egen pappa. Det var tungt men fint.

sorg. Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland. 7.4.2023 kl. 10:00
Sofia Torvalds är redaktör.

KOLUM. Kanske du vågar gå in i en kyrka, sätta dig längst bak och se på altaret som är draperat i svart. Kanske du kan sörja dina osynliga sorger. Kanske du kan sörja krossade drömmar, skilsmässor, missfall, husdjur och att ingen älskade dig så mycket som du behövde. 7.4.2023 kl. 10:53
Tetiana och Oleksandr Pokas leder den ukrainska
församingsgemenskapen i Munsala.

Ukraina. Folket i Ukraina lider. De dödas, lämlästas och tvingas lämna sina hem. Familjerna är trasiga och lever under konstant tryck. Man vet inte vad nästa missil träffar. Pastor Oleksandr Pokas vill ändå inte jämföra det med Kristi lidande. Kristus är unik och hans lidande kan inte jämföras med någon persons eller nations, säger han. 6.4.2023 kl. 15:33