Det tog Högsta förvaltningsdomstolen 16 månader att komma fram till att kaplan Bror Träskbacka inte har besvärsrätt i ”fallet Franzén”. Hur kunde det ta så lång tid att konstatera det?
En kort repetition av fallet Allan Franzén:
Domkapitlet i Borgå stift beslöt 15.12.2004 att Allan Franzén, Lars Junell, Bror Träskbacka och Matts Lindgård är behöriga för kyrkoherdetjänsten i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Domkapitlet uppförde de tre förstnämnda på valförslag så, att Junell placerades i första, Franzén i andra och Träskbacka i tredje förslagsrum. Domkapitlet konstaterade att Lindgård kan uppställas som extra valkandidat i enlighet med bestämmelserna i kyrkoordningen.
Mot detta beslut anförde Lindgård rättelseyrkande rörande Franzéns behörighet till tjänsten. Lindgård ansåg att Franzén inte kan anses ha förutsättningar att sköta tjänsten och därmed inte kan anses behörig eftersom han inte på grund av sin övertygelse kan delta i församlingens huvudgudstjänst när en präst som är kvinna förkunnar ordet.
Besvär 1
Domkapitlet förkastade 9.3.2005 Lindgårds rättelseyrkande varefter han besvärade sig till Helsingfors förvaltningsdomstol.
Domstolen slog i sitt beslut i slutet av april 2006 fast att ”det beslut som domkapitlet i Borgå stift har fattat är lagstridigt.”
Franzén meddelade att han inte besvärar sig över förvaltningsdomstolens beslut. Samma sak gjorde domkapitlet i Borgå stift med rösterna sex mot fyra.
Besvär 2
Träskbacka besvärade sig över Helsingfors förvaltningsdomstols beslut och yrkade att domkapitlets beslut om valförslaget skall förbli i kraft.
Han hävdade sin besvärsrätt med motiveringen att besväret påverkar också de övriga kandidaternas ställning i valet, eftersom besvären gäller domkapitlets valförslag och förvaltningsdomstolens beslut har ändrat valförslaget. Han anhöll också om att ärendet behandlas som en ansökan om återbrytande.
Behandlingen
– Med besvärstiden inräknad hann sommaren komma innan ärendet kom hit, vilket innebär att det togs upp till aktiv behandling hösten 2006, konstaterar Teuvo Arolainen, kommunikationschef vid Högsta förvaltningsdomstolen (HFD).
Det som då skedde var att parterna gavs möjlighet till kompletterande utredningar och kommentarer plus att de fick tilläggstid för ytterligare kompletteringar.
– Allt detta material var inne först i slutet av november 2006.
– Domstolen gav parterna exceptionellt mycket tid för kompletteringar och tilläggskompletteringar viket förklaras av att det var fråga om ett så kallat årsboksärende, alltså ett beslut i ett ärende där HFD inte tidigare har fattat beslut, förklarar Arolainen.
I juni 2007 hade beredaren gjort sitt, men då var semestertiden redan inne.
– Min kvalificerade gissning är alltså att förklaringarna till den långa behandlingen finns dels i semest-rarna, dels i att ärendet krävde så omfattande utredningar innan ett välgrundat beslut gällande också besvärsrätten kunde fattas, sammanfattar Arolainen.