I den västerländska kulturen har vi svårt att få vardagsverklighet och ideal att gå ihop när det gäller miljöfrågor och globala problem. Varför?
Thomas Wallgren |
Vi duschar kanske femton minuter varje morgon, tycker att det är besvärligt att sortera avfall och anser oss behöva bil för korta sträckor.
– Det finns ett gap mellan det vi gör och det vi tänker att vi inte borde göra, säger Thomas Wallgren, docent i filosofi vid Helsingfors universitet.
Wallgren talar om en pinsam medvetenhet hos den breda medelklassen och de rika om att många vanor som är så viktiga för oss egentligen är ohållbara.
– Vi anser att våra vanor är självklara, men ändå lider vi av ångest över att vår vardag inte möter våra ideal.
– Det finns en viss panik och brist på orienteringsförmåga inför de globala problemen och miljöfrågorna. Att vi inte förmår det vi egentligen vill beror inte på att vi är dåliga, orsaken ligger djupt i historien och kulturen. Det är en förlösande insikt att förstå det.
Thomas Wallgren pekar på två viktiga idéer i vår västerländska kultur som i kombination blir en återvändsgränd.
– Å ena sidan har vi tanken om det okränkbara människovärdet, ett av de viktigaste värdena i vår kultur. Det är en strålande idé som finns både på kristet och humanistiskt håll. Alla människor skall ha samma möjligheter och rättvisa skall råda.
– Å andra sidan har vi en idé om självförverkligande och tanken att alla i materiell väg skall få leva i överflöd. Den här idén är betydligt yngre och bakom den finns en annan idéhistoria. Den växte långsamt fram från och med renässansen. Tanken var att tekniken och vetenskapen är instrument för att tillfredsställa nya behov, behärska naturen och erövra världen. Den var till en början en fantasi och en drömbild, men blev verklighet.
Vad är då problemet? Jo, upptäckten att löftet om rikedom inte kan uppfyllas för alla. Jordens resurser räcker helt enkelt inte till.
– Det var en chockerande upptäckt att det uppstod en konflikt. Måste vi välja mellan etik och välfärd? Då är det lätt att sätta huvudet i busken och låta bli att välja och därmed låta både miljö och rättvisa lida.
Läs mera i Kp 42/2007.