Biskopen har bett kristliga radioutskottet diskutera innehållet i två radioandakter vars språkbruk ifrågasatts.
När kristliga radioutskottet (KRU) möts nästa gång den 22 november skall de på uppmaning av biskop Gustav Björkstrand ta ställning till två andakter av Monika Pensar-Granroth som sändes den första och åttonde oktober. Orsaken är att andakterna, som handlade om Sara, innehöll ett språkbruk som kan anses stötande.
– Man kan ju diskutera i vilken utsträckning könsord hör hemma i en andakt och hur det känns att som kvinna kallas för hagga eller åsninna, säger Lucas Snellman, ledande sekreterare för kommunikation vid kyrkans central för det svenska arbetet (KCSA), och ytterst ansvarig för innehållet i andakterna.
– Andakter ska vara andakter. I det aktuella fallet kan man fundera över om andakterna upplevdes som andakter eller om de väckte så mycket anstöt att evangeliet gick förlorat. Däremot har de inte brutit mot Rundradions programregler för andaktsprogram.
Tekniskt missöde
Egentligen är det ett tekniskt missöde att saken gått så här långt. Efter att den första andakten om Sara sändes första oktober kontaktades Lucas Snellman av en lyssnare som kritiserade språkbruket. Snellman lyssnade igenom både den första och den andra andakten och föreslog några ändringar för Pensar-Granroth. Ändringarna gjordes och andaktshållaren bandade in en ny version av den senare andakten.
– Men på måndag, åttonde oktober, körde teknikern på radion ut fel andakt. De gamla andakterna hade aldrig raderats, säger Snellman.
I det läget kontaktade den upprörda lyssnaren biskopen.
– Biskopen bad att få manusen och läste igenom dem. Han reagerade också på innehållet och bad KRU diskutera frågan, säger Snellman.
Något för alla
Det är radioredaktören vid KCSA, Hedvig Långbacka, som har i uppgift att vidtala och sköta kontakten till de lutherska andaktshållarna. Det innebär i praktiken att hon tar emot manus, läser och lyssnar igenom dem innan andakterna sänds ut. Om det är något i det teologiska innehållet hon förhåller sig tveksam till diskuterar hon saken med Snellman.
– Jag läste manus för de aktuella andakterna och tyckte mycket om dem. Samtidigt reagerade jag i viss mån på innehållet. Det var en del formuleringar jag funderade mycket på, men såg ingen orsak att ändra något om det inte fanns något teologiskt att opponera sig emot. Så jag skickade texterna till Lucas Snellman för att han skulle läsa dem innan de gick ut.
Men också här strulade tekniken. Snellman var bortrest och hans e-postkontakt var ur funktion, så inga åtgärder han vidtas innan andakten skulle sändas.
– Det är förstås ledsamt att andakterna har väckt anstöt hos några lyssnare. Samtidigt har jag aldrig fått så mycket positiv respons för någon annan andakt som för de här, säger Långbacka.
– Våra lyssnare har så olika bakgrund och så olika sätt att närma sig Gud att det som är anstötligt för någon kan vara precis det någon annan behöver höra. Vi måste försöka ha något för alla, men balansgången är inte alltid lätt.