Socklot bönehus i förnyad form. Stockväggarna och grunden är de ursprungliga, allt i övrigt är nytt.
Thomas Wikström och Mikael Smeds är glada över att Socklot bönehusnuj kan återta sin funktion i byn. |
När bönehuset brann en januaridag 2005 trodde alla som såg förödelsen att byggnaden var totalförstörd. Men då dammet lagt sig stod det klart att stockväggarna var oskadade.
Det fanns en fullvärdesförsäkring på huset. Diskussion fördes om att bygga nytt eller renovera.
– Renoveringen blev billigare och ett historiskt hus är bevarat, säger byggnadsentreprenören Thomas Wikström som med sina mannar snart gjort sitt.
Huset är litet, med mötesssal, serveringsrum och kök, men varje kvadratcentimeter är utnyttjad.
– När dagklubben är här plockar vi undan stolarna i mötessalen. Här leker vi framför altaret, säger Mikael Smeds, vice ordförande i Socklot lutherska bönehusförening.
Verksamheten i bönehuset är livlig, med aktiviteter för stora och små. Ibland har huset också använts för familjefester. Det moderna lilla köket har allt som behövs för det.
– Och härefter blir det ypperligt också för små konserter, säger Wikström.
– Det var nog först efter branden, då vi måste söka annan plats för verksamheten, som vi förstod hur mycket som är på gång här, säger Smeds.
Han har själv en stark känsla för huset, barnen har gått i dagklubben, hustrun städar här och han turas ibland om med henne.
– Vi behöver bönehuset och jag är glad att jag får känna igen mig i det nya.
Den sjätte oktober återinvigs huset. Byborna är stolta över att biskop Gustav Björkstrand då besöker byn.
– Huset är förknippat med en viss nostalgi. Under processens gång har intresset för renoveringen hela tiden ökat, säger Wikström som anser att vi i vårt land inte så snabbt borde riva gamla byggnader.
Bättre stomme än den som finns på bönehuset går det inte att bygga.
Försäkringen har bekostat reparationerna.
– Vi är så gott som skuldfria, säger Smeds.