Den tecknade tv-serien om USA-familjen Simpson är högkultur, på samma sätt som de bästa barnböckerna. Samtidigt ger den uttryck för tuff kritik mot amerikanskt samhälls- och kyrkoliv.
|
Simpsons driver grovt med den oreflekterande förortsamerikanen, säger mediefilosof Lars Lundsten. |
Familjen ber bordsbön. De går i kyrkan om söndagen. De känner sin Bibel och de ber högt, särskilt om situationen är desperat.
När den tecknade tv-serien om familjen Simpson slog igenom för tjugo år sedan fördömde de flesta kristna amerikaner den som omoralisk och antireligiös.
– Simpsons driver grovt med den oreflekterande förortsamerikanen, säger mediefilosofen Lars Lundsten. Från ett von oben-perspektiv framställs medel-amerikanen som bigott, egoistisk och naiv. Liksom också hans förortsreligion.
Simpsons är en satir om vanligt folk som utsätts för den politiska elitens slagord. Så tät och välgjord att den tål att ses många gånger om. Man upptäcker hela tiden nya skikt.– Simpsons är på sitt sätt högkultur. På samma sätt som våra bästa barnböcker, säger Lundsten.
Läs mera i Kp 39/2007.