Rubriken syftar på den situation många av våra finländska åldringar lever i.
Illustration: Jan Lindström |
Den kan förefalla dramatisk i överkant, men med tanke på bland annat professor Sirkka-Liisa Kiveläs forskning och tankar ger den i alla fall – skrämmande nog – en korrekt bild av många åldringars verklighet.
I synnerhet dementa åldringar tillbringar allt för ofta och dessutom allt oftare sin sista tid på jorden mer eller mindre nerdrogade.
Inte för att de behöver drogerna, utan för att vårdpersonalen inte har tid att ge dem den omvårdnad de behöver i normalt tillstånd, och för att anhöriga inte hinner eller vill hjälpa till.
Åldringarna måste hållas tysta och stilla. Som paket.
Eländet tar inte slut här. Kivelä, som är professor vid Åbo universitet och åldringsforskare, förutspår dessutom att eutanasi kommer att bli en del av åldrings”vården”. Enligt henne pekar praktiskt taget allt i den pågående utvecklingen mot att eutanasi, alltså så kallade barmhärtighetsmord, är den enda möjligheten för samhället att ”klara” åldringsvården.
Utan förskönande omskrivningar kan man alltså säga att det näst bästa sättet att lösa problemet med åldringsvården håller på att bli att droga ner dem.
Det bästa sättet är att ta livet av dem. Eller rättare sagt: att de själva besluter sig för att de vill dö. Då kan man ju få det hela att se ut som … Just det: barmhärtighetsmord.
Den senaste World Values-undersökningen visar att finländarna har stor förståelse för eutanasi då det gäller personer som lider av någon obotlig sjukdom. Endast 13 procent säger att de aldrig skulle acceptera något sådant.
Eutanasi i sådana fall är enligt finländarna betydligt mera acceptabelt än till exempel att man tar mutor i tjänst. Till det säger 73 procent definitivt nej.
De attityder som ledande politiker i åratal givit uttryck för och omsatt i praktiken gällande sjukvårdspersonalens arbetsvillkor och lönenivå stöder professor Kiveläs dystra förutsägelser.
Det finns praktiskt taget ingenting som talar emot dem.
En allvarlig fråga som måste ställas i sammanhanget är om de upprörande mord som på senare tid förövats på utvecklingsstörda skett helt oberoende av det förändrade attitydklimatet. Eller är det kanske snarare så att de skall ses som allvarliga tecken på att respekten för livets helighet eroderas allt snabbare?
Nu då en av landets främsta experter på åldringar och åldringsvård har delat med sig av sin syn på vilken framtid vi förefaller gå till mötes, är det vår tur att ta ställning.
Var och en på sitt sätt.
Gör vi ingenting talar mycket för att också våra yngre anhöriga och vi som ännu är i arbetsför ålder en dag kan ligga drogade i dödens väntrum. Det gäller både dem som fattar de beslut som formar nutid och framtid och dem som påverkar de attityder som styr besluten.
En mindre vacker dag kan vem som helst av oss ligga där.