Präst, kyrkälskare och kyrkokritiker. Men också hustru, mamma och bobyggare. I gränsmarken mellan familj och karriär står Maria Sundblom Lindberg närmare Fredrika Runeberg än man kunde tro.
Om vi vill vara en levande och demokratisk kyrka måste också kvinnor vara involverade i de beslutande organen, säger Maria Sundblom Lindberg. |
– Jag är en traditionell kvinna som tycker om att baka och pyssla med mina barn. Men jag har också ett stort behov av att förändra saker, att hjälpa andra, säger årets Fredrika Runberg-stipendiat om sig själv.
Liksom stipendiekommittén vill Maria Sundblom Lindberg bredda bilden av en kvinna i dag. Inte minst genom en djupare jämställdhetsdiskussion, en tematik som fortfarande är högaktuell inom kyrkan. Men det som oroar henne mest är inte diskussionen kring kvinnliga präster, utan administrationsstrukturen.
– I toppen av stiftet finns biskopen, som är en man. Alla ledande tjänstemän i stiftet är män. I domkapitlet är alla utom en män. Av 31 föreningar som nämns i Årsbok för Borgå stift har 27 en manlig ordförande. Av kyrkoherdarna är tolv procent kvinnor. Och så har vi just fått vår första kvinnliga professor i teologi, och jag undrar om vi är sist i världen?
Det här är fakta i Borgå stift i dag. Maria Sundblom Lindberg efterlyser en diskussion om situationen.
– Om vi vill vara en levande och demokratisk kyrka som når ut så måste alla vara involverade i de beslutande organen. Det här gäller också olika åldersgrupper. En sextioåring vet inte vad en tjugoåring behöver. Men i dag måste man vara ganska gammal för att bli invald i beslutande organ.
Läs mera i Kp 37/2007.