”Giv mig en glans ej guld ej prakt” sjunger vi och utanför vajar sommarbjörkarna i vinden. Dagens tema är julen; pepparkaksdoft och måsarna skränar i skyn. Medan vi sjunger smyger turisterna in och ut i Pargas kyrka. De tittar förundrat på den vitklädda skaran framme vid dopfunten. Några sätter sig ner för att lyssna. Förvånade skulle de bli om de visste att det är julafton i dag.
På eftermiddagen ritar Jenny en julgran i sin dagbok. Grön med olika färgers bollar. Det är noggrant, ett arbete fyllt av precision. Så brukade jag själv rita. Nu ritar jag sällan, istället skriver jag långa haranger. Jenny kan inte skriva.
På väg till volleybollplanen får jag sällskap av Benny. Hans elektriska rullstol håller god fart och jag får nästan småspringa för att hinna med i svängarna. Planen kantas av ett grunt dike och väl framme väljer jag vägen över diket. Först när jag hoppat över upptäcker jag att Bennys stol fastnat och måste backas upp och runt en annan väg. Benny kan inte hoppa över diket.
Upplevelseskriftskolan tar fasta på det konkreta. Om du inte kan tänka abstrakt behöver du se, röra, känna, förnimma. En doft av granbarr, en ton, tystnaden.
Humbug, tycker kanske någon. Saker måste ha namn och kunna förklaras! Men hur förklarar du till exempel det som sker under meditation, under en pilgrimsvandring eller retreat?
Och hur specialkonfirmanderna sist och slutligen uppfattar Gud vet väl ingen, men Han är nog här ändå.
