- Gud har olika vägar att leda en människa, säger Juhani Metsäranta. Till Lärkulla kom han på grund av ett missförstånd. Men där fick han ett språk, ett yrke och en hustru. |
Juhani Metsäranta kom första gången, som nybliven ungdomsledare, till Kaskö år 1978. Att församlingen bestod av 70 procent finskspråkiga och 30 svenska passade perfekt. Svenska hade han lärt sig på Lärkkulla.
Men det var inget medvetet val. När han styrde sin Opel mot Karis hade han ingen aning om att han var på väg till en svensk skola. Han hade sett en annons i Helsingin Sanomat om lediga studieplatser på ungdomsledarlinjen på Lärkkulla. Han ringde upp och hälsades välkommen. På finska.
Något konfunderad blev han över att läsa ”klassrum yksi” på en dörr. Snart gick det upp för honom var han hamnat. Han var student och hade inga problem med att förstå svenska, däremot försökte han inte alls tala svenska det första året. Han tänkte inte återvända följande höst. Men direktor Harry Wenzels ord om att han på hösten var välkommen hem, grep honom starkt. Andra året träffade han Gerd, som senare blev hans hustru. Plötsligt gick det hur bra som helst att tala svenska.
– Nog har Gud många olika vägar att leda en människa. Jag är tacksam över hur han lett mig.
När han kom till Lärkkulla hade han redan ett yrke, han var utbildad sotare som sin far. Pappans tanke var att sonen skulle leda ett stort sotningsföretag.
– Så blev det inte. Men jag brukar ibland sota åt vänner och bekanta. Jag håller mig i trim med att klättra på taken.
Läs artikeln i sin helhet i papperstidningen 18/2007.