Den första regnbågsmässan på svenska i Helsingfors firades i samband med den tredje regnbågshelgen i Helsingfors natten mot lördagen i Diakonissanstaltens kyrka.
I kroppsbönen illustreras förebedjarens ord. |
Altare och predikstol pryds av var sin regnbågsflagga. På de främre bänkarna ligger direktiv om fotografering. Sexuella minoriteter är en känslig fråga både inom och utom kyrkan. Annars är allt som det brukar, utom att det är fullt hus, gudstjänstbesökarna sjunger psalmerna unisont och fyller nattvardsbordet duklag efter duklag.
– Kyrkan var välfylld, mycket mer människor än jag tänkt mig. Och sången kom från hjärtat, kommenterar Kim Lück, som till vardags basar för Helsingors prosteribyrå, en av arrangörerna. Är det första gången är allt lite besvärligt, säger han och tar på sig skulden att starten gick fel. Finska regnbågsmässor firas varje månad i domkyrkans krypta och Lück tänkte aldrig på att en svensk mässa sorterar under en svensk församling.
– Sen märkte man att det var en svår sak för församlingarna, säger han och tillägger att mässan satt igång en process som konfronterar folk med det faktum att det finns sexuella minoriteter.�
Guldankan åt präst
Vid regnbågshelgens fest på lördagen tilldelades pastor Karl af Hällström den första guldankan för sin insats.
– Han har gjort en pionjärgärning som han utfört i en miljö som likgiltig eller fientlig miljö, formulerar Ulf Sjögren från föreningen Regnbågsankan som arrangerade själva regnbågshelgen.
Läs artikeln i sin helhet i papperstidningen 16/2007.