Utanför ytterdörren här i vårt tillfälliga biskopshem i Borgå prunkar en bukett nyss planterade påskliljor. Man ser de första snödropparna sticka fram ur den svarta myllan. Våren är här. Ljuset återvänder. Livet segrar än en gång.
Foto: Daniel Iman |
Den kristna tron blundar inte för verkligheten. Livet är inte alltid lätt. När man kanske minst av allt anar det är olyckan framme. En allvarlig sjukdom överraskar. Arbetet som skulle ge ekonomisk trygghet och innehåll i livet tas ifrån en. Ensamheten kan vara en tung daglig gäst. Döden – den oftast så ovälkomna gästen – drabbar oss med obeveklig styrka.
Men livet har också en annan sida. Det är härligt att gå ut och hämta posten när vårsolen nästan bländar en med sitt klara ljus. Fågelsången bryter tystnaden och gör att man genast känner sig bättre till mods. Och den nakna, mörka mullen doftar löftesrik. Visst – snart är allt grönt, rabatterna fyllda med blommor och man kan gå utan strumpor och skor.
Stilla veckan, veckan före påsk, är den mest dramatiska under hela året. Den som följer med passionsandakterna under den vet att här möter oss det mänskliga livet i all sin tragik: svek, förnekelse, oskyldigt lidande, död och begravning.
Men så kommer påskmorgonen med sitt jubel. I många kyrkor utöver hela vårt stift hämtar barnen påskliljor till kyrkan. De fyller hela koret med sin klara gula färg. Snart sprider de hopp och glädje på sjukhus, i åldringshem och hos äldre, ensamma församlingsmedlemmar. I kyrkan ljuder de ljusa koralerna, människorna sjunger ut sin förtröstan och sitt hopp.
Stilla veckan ger oss uppdraget att som Kristus lida med dem som lider. Det är inte svårt att finna någon som kunde få tröst och uppmuntran via oss. Det är fråga om enkla saker: ett brev, ett telefonsamtal, en stund vid en sjukbädd, några uppmuntrande ord till den som är nedstämd. Och ett ljus tänds i mörkret, det blir lättare att leva. Man är inte längre så ensam och utlämnad.
Det är nämligen så att lidandet och döden inte får sista ordet. Mörkret och kölden kommer att ge vika. Livet segrar till sist. Kristi uppståndelse från de döda är bekräftelsen på detta.
Vad det eviga livet kommer att innebära vet vi inte. Bibeln ger oss endast antydningar och bilder. För mig är det viktigt att hålla fast vid att det blir vad inget öga sett och inget öra hört och ingen människa anat (1 Kor. 2:9). Något radikalt annorlunda alltså, Guds stora överraskning till den som sätter sin tro till honom och tar emot den förlåtelse och försoning som Kristus vill skänka oss.
Kyrkorna är inbjudande öppna under Stilla veckan och påsken. Passionsmusiken ljuder, de ljusa påskpsalmerna sjungs och evangelietexterna förkunnar för oss livets seger över förgängelse, död och grav. För värmen driver bort kölden, ljuset är starkare än mörkret, livet segrar över döden.
”Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus.” (1 Kor. 15:57)
Gustav Björkstrand