En morgon kom endast den ena av våra två morgontidningar. Det var den som min hustru läser. Min tidning tittade jag förgäves efter på dörrmattan under postluckan.
Jag vet att jag inte är den enda som tycker att morgonmålet inte alls smakar riktigt riktigt utan morgontidningen. Men det är inte bara det. Ingenting är riktigt riktigt. Morgonrutinen är störd och man måste liksom komma igång på ett annorlunda sätt.
Den uteblivna tidningen fick mig att notera en del – märk väl: en del – andra rutiner som jag vid närmare eftertanke insåg att jag är bunden av. För att inte säga helt beroende av. Det gäller val av matställe, vägen till och från arbetet, motionsrundan, äpplet på kvällen.
En rutin som blivit nästan ett måste är att jag som första på plan skall öppna dörren till arbetsplatsen någon gång mellan 06.45 och 06.55. Är jag inte på plats då televisionsnyheterna klockan 07.00 kommer känns det som om jag skulle vara rejält försenad. Att det blivit så beror på att jag vill ha det så. Jag trivs med att ha en tidig morgonstund för mig själv.
Därför var det en fullständig överraskning den morgonen jag möttes av kollegernas glada ”godmorgon” då jag steg in på redaktionen och fann ett välförsett morgonmålsbord väntande i kafferummet. Kollegerna hade bestämt sig för att de åtminstone en morgon skulle vara på plats före mig.
Den morgonen lärde jag mig att det kan vara trevligt då rutinen bryts.
Låt mig för säkerhets skull tillägga att jag verkligen inte vill att den omväxlingen skall bli rutin. Då skulle jag med största sannolikhet känna mig mer eller mindre tvingad att komma ännu tidigare på jobb. Och den ännu tidigare rutinen skulle förmodligen inte mottas särskilt varmt och tacksamt på hemma-plan.