– Finländsk har jag varit länge, säger Lazarus Noon som kom hit från Pakistan för nästan 40 år sedan.
– Folk brukar fråga hur jag hittar i Karleby, ler Lazarus Noon. Jag brukar säga att det här är ju inte Moskva.
Nej, någon svårighet att hitta rätta adresser i det snötyngda isiga staden den här eftermiddagen har han inte.
– Bilen hittar nog vägen, tröstar han en ängslig gammal dam.
Lazarus jobbar på Tervakartano, stadens åldringscenter. Han hämtar åldringar till dagverksamheten på morgnarna, för sedan ut matportioner till ett sjuttiotal gamla, innan det är dags för returtrafiken hem igen.
– Gud har gett mig mycket uppmuntran av åldringarna. De lyser som solen och kallar mig Sunshine. De är härliga. De säger: ”Gud har skickat Lazarus till oss.”
Han trivs med de gamla men har en undran för framtiden: ”Kunde jag ännu tydligare få arbeta för Guds rike?”
Lånade finska barnböcker
Före sitt nuvarande jobb sysslade han i tjugo år med försäljning och marknadsföring. Hans uppgift var att rekrytera och skola försäljare, sköta uppföljning och lagerhållning. Han har arbetat både som försäljare och chef.
– En försäljare skall vara positiv, uppriktig och framför allt ärlig. Ärligheten är viktigast, den gör att folk vågar köpa.
Finska lärde han sig under några år i Björneborg.
– Chefen i det företag jag då jobbade i kom från Göteborg. Han ringde mig en dag och erbjöd mig platsen som chef för det nyöppnade kontoret i Björneborg.
Jag svarade att det är omöjligt, jag kan ju bara Jakobstadsdialekt, ingen finska. Men han trodde att jag skulle klara det. Det första jag gjorde då jag kom dit var att låna enkla barnböcker och läsa dem, sedan läste jag finska intensivt varje kväll i några månader med en arbetskamrats hjälp.
Läs mera om Lazarus Noon i papperstidningen 9/2007.