Biskop Bo Giertz låter i boken Stengrunden – fortfarande oöverträffad som katekes i romanform – sin unga präst storma mot superiet. I Savonius predikningar kunde folk känna igen husbönder som på hemväg från kyrkan stannade halvvägs på en lönnkrog ”tills de bars ut i vedboden som döda säckar”. Eller vaknade i lansvägsdiket med fötterna fastfrusna.
Sen dess har många stormat mot storkonsumtionen och krävt en ny alkoholpolitik. Och fått samma svar som tidens fransyskt upplysta överhet gav Savonius: han har ”missbrukat predikstolen till angrepp på jordägare som begagnat sin lagliga rätt att till de vägfarandes vederkvickelse utskänka det nyttiga och allmänt avhållna brännvinet”.
Trilogin Stengrunden beskriver 1810-talet – första delen har för övrigt gjorts till film i år – liksom 1870- och 1940-talen. Tänk om Giertz hunnit med 1980-talet också. För skall man tro alkoholläkaren Clas Sjöberg så är det just i den gamla giertzka biskopsstaden Göteborg de stora alkoholproblemen finns. Så stora att vård- och socialpersonalen gått till aktion.
Det sociala välfärdssystemet är i dag så välfungerande att man kan storkonsumera veckor i sträck. Det pallar folk inte för. Och inte vårdinrättningar och vårdpersonal heller. Vad Sjöberg vill är alkoholransonering. Vrida åt kranarna, som debattskriften heter.
Hört den förr? Ja, texten är lånad för den första krönika jag skrivit i denna tidning och året var 1982. Sedan dess är Göteborgs problem vardag runt om i Europa och inte minst hos mönstereleven Finland.
Och den fransyskt upplysta EU-överheten ger samma svar som Savonius i tiden fick. Skattebelagd alkohol är livsmedel och tål inga begränsningar.