Platsen att träffas för profilintervjun är självklar: Uleåborgs domkyrka. Den är självklar även om organist Maija Tynkkynen råkar ha en ledig dag just den avtalade dagen. I domkyrkan håller hennes huvudinstrument, en 62-stämmig så kallad romantisk orgel från orgelfabriken i Kangasala, nämligen på att byggas upp efter en genomgång av orgelpiporna. Och då vill hon vara med.
Domkyrkan är den naturliga platsen också av en annan orsak: helgedomen är Uleåborgssvenskarnas kyrka och Maija Tynkkynen, som talar flytande svenska, är deras kyrkomusiker. Kyrkan och hon är, kan man säga, hörnstenarna i den svenska kyrkliga verksamheten i Uleåborg.
Naturlig väg
Maija Tynkkynens väg till orgelläktare, orglar, orgel- och kyrkomusik ser med en blick i backspegeln ut som förutbestämd.
– Vår far var kantor.
Det är det enkla, självklara och varma svar som Tynkkynen ger på frågan hur det kom sig att hon blev organist. Och att hon är det helt och fullt, till – som det brukar heta – 110 procent.
Det visar sig under samtalets gång i alla fall att svaret inte innehåller romantiska övertoner som fötts i en barndom som tiden förgyllt. Det som Tynkkynen förknippar med sin kantorspappa är huvudsakligen arbete och obekväma arbetstider.
– Det som jag kanske mest kommer ihåg är att pappa ofta hade bråttom då vi åt middag. Arbetet var ju huvudsakligen kvällsarbete och då vi bodde på landet, i Rantasalmi, var avstånden långa så pappa måste komma iväg genast efter middagen.
Läs mera om Maija Tynkkynen i papperstidningen 4/2007.