Utrensning
Från slutet av 1700-talet skedde en omvälvande förändring av livet i de skotska högländerna. Från ett klanbaserat markägande gick man nu över till renodlat privatägande. Stora jordegendomar gavs till personer som gjort sig förtjänta av kungens gunst. Hela Lewis - som är den största ön i Storbritannien med flera tusentals invånare - kom till exempel att ägas av en enda person. De vanliga invånarna var helt beroende av godsägaren och dennes förvaltare. En invånare på Isle of Skye uttryckte det som så att han "bävade mer inför förvaltaren än inför Herrarnas Herre".
Storgodsägarna kom på att det enkla jordbruket skulle moderniseras. I stället för att ha en massa små jordplättar odlade av diverse torpare skulle man skapa stora fårfarmer eller områden för jakt (för godsägaren och hans vänner). Tiotusentals torpare, crofters, vräktes därför. De fick flytta till särskilda crofting villages, oftast närmare kusten. Eller så fick de flytta till Glasgow och söka arbete i den växande industrin. Tiotusentals emigrerade också till Kanada, USA eller Australien.
Den här processen kallas Highland Clearances och väcker fortfarande starka känslor. De mest notoriska utrensningarna gjordes i Sutherland på fastlandet. Där vräktes mellan 6 000 och 10 000 personer under femton år. Anvarig för detta var förvaltaren Patrick Sellar, som har kallats den mest hatade mannen i Skottlands historia. Det berättas att gräset vägrar att växa på hans grav.
Också Yttre Hebriderna drabbades. Från North Uist skeppades 2 500 crofters till Kanade mellan åren 1849 och 1856. Man ansåg att det bästa var att bli kvitt dem. Så man gav dem pengar för att emigrera. Det låter ju gentilt, men man lurade dem också att då de kom fram skulle det finnas folk som tog hand om den och hjälpte dem till rätta i det nya landet. Ingenting av detta stämde, de fick ta sig fram på egen hand. De kunde dessutom ingen engelska. Men godsägaren blev kvitt folk som bara utgjorde en börda.
Denna dramatiska förändring av "livet på landet" har motsvarigheter i andra länder i Europa, där jorbruket moderniserades vid samma tid. Skillnaden är att i till exempel Danmark agerade staten kraftfullt för att hjälpa dem som drabbades av dessa förändringar. I Skottland var staten i praktiken totalt frånvarande i denna process.
Det blev dock en ändring. Inte på grund av statens eller godsägarnas godhet. Utan för att folket reste sig till kamp. Oj, vad det låter sextiotalistiskt. Men det skedde på 70-talet. 1870-talet. Mer om det i morgon.
Att bli fråntagen sitt språk, sina sedvänjor, religion, ägodelar mm används av makthavare även i dag, kanske inte lika brutala former men definitivt lika effektiva. Ändå så tycks vi av och till sakna empati när vi inte själva är drabbade. Vill inte skriva klagovisor men jag tvivlar på att de drabbade blev hjälpta av den så kallade civilisationsprosessen som makthavarna gömde sig bakom.